Människor har ofta fått sin uppfattning om mig pga vad de vet om allt jag varit med om, alla sjukdomar jag har, hur min uppväxt har varit... Därför har de dömt mig.. De har trott att jag varit ett problembarn, en tjej som alltid hamnar i trubbel och inte kan stå på egna ben.. Som alltid hankar sig fast vid alla andra och som hamnar i nästa problemsits efter att ha precis tagit sig ur den förra.. Jo visst, jag kan erkänna, jag har haft ett jävla liv med mycket problem och sjukdomar och allt vad det är.. Jag har behövt folk runtom mig men jag har inte heller tagit emot den hjälpen som funnits.. Jag har alltid försökt visa mig stark så att jag klarat mig själv.. Det är det folk hakar upp sig på.. Att de tror att jag är vek och svag och alltid behöver de andras hjälp.. Att jag bara innebär problem...

Jag har fallit, jag har varit på botten, inte en gång, inte två gånger, inte tre... Jag har varit där fler gånger än mina händer och tår räcker till att räkna till.. Men vad jag aldrig velat eller bett om är att någon ska tycka synd om mig.. Ja jag skriver en publik blogg, ja jag blottar min själ och mina problem för alla.. Och de som kommenterar, ja de uppskattar jag, men jag har inget behov av det.. Jag skriver min blogg om allt som händer mig för att jag behöver få ur mig det.. Jag skriver det inte för andras skull, jag skriver det för min.. Ingen tyck synd om mig blogg, bara mina känslor jag behöver få ur mig.. Jag har alltid försökt dölja mina problem för vänner och familj, klarat mig igenom saker och ting själv.. Jag är en människa som inte vill visa mig svag... Så de gånger jag varit på botten, ja då har jag rest mig... Men inte med hjälp av andra.. Med hjälp av mig själv.. Enda gången jag verkligen rest mig med hjälp av andra är efter misshandeln jag var med om och släkten tog mig under deras vingar så jag kunde komma ifrån och få tänka på mig själv.. För det är något jag inte heller har gjort.. tänkt på mig själv.. Jag sätter alltid alla andra framför mig själv, även om jag innerst inne är en väldigt egoistisk människa till och från...

Att jag varit på botten flera gånger gör att folk ser mig som ett misslyckande... En person som bara har sina problem som jag tidigare nämnt i detta inlägg.. Men jag ser mig inte som misslyckad.. Jag har en lägenhet, jag har ett företag, jag studerar ett svårt språk, jag har en underbar familj och vänner, jag hade nöjet att få ha en underbar pojkvän och en underbar styvdotter under några år som idag är min bästa vän och dottern har jag fortfarande nöjet att få lära simma... Jag har det bra, och allt detta vet jag är för att jag orkat resa mig upp efter allting jag varit med om.. Jag har orkat sträcka på min rygg, överleva...

Just när allt jag varit med om hände, ja då tog all ork slut... Jag ville bara ge upp, och när jag väl hade rest mig upp, så hände nästa sak, och jag var på botten igen, ville ge upp.. Men vet ni vad som sporrade mig att kämpa? Att klättra uppåt igen och inte vika mig svag inför alla? Min syster.. Mina systrar.. Jag visste att jag var tvungen att visa mig stark framför dom för att de skulle se att man kan lyckas trots det man är med om, att folk inte ska köra över dig... Mina systrar är min styrka, utan de hade jag inte suttit här idag för då hade jag aldrig orkat ta mig igenom allting...

 På bilden är mina systrar och jag gestaltade som delfiner.

Ta vara på de som finns i den närhet.. De som stöttar dig de gånger du finns på botten.. Det är de som är din stege upp till toppen igen, hur mycket du än intalar dig att du klarar dig själv..

Jag har rest mig, och jag kan stå med sträckt rygg och se tillbaka på allt jag varit med om... Det är inte alla som kan göra det.. Många känner skuld för vad de varit med om.. Det gjorde jag också.. Fram till i slutet på 2007/början på 2008 när jag insåg att det inte är mitt fel... Jag har varit på fel plats vid fel tillfälle... Jag har haft otur... Men nu hoppas jag den kan vara över...

Det som inte knäcker dig gör dig starkare....

Det var en gång en person som sa till mig

"Det är alltid de starkaste som prövas mest"

Och efter min livshistoria på mina 25år, så har jag insett att många som kommit till slutet på sitt liv inte varit med om hälften av vad jag har, och trots det kan jag stå här, le, se tillbaka på mitt liv, och tänka

"Fan vad jag är bra! Jag har blivit sparkad på, sviken, felbehandlad, lurad, bedragen, och jag vet att JAG gjorde inget fel, JAG är den som varit i underläge, som folk förstörde för, men det är ändå JAG som kan stå här med gott samvete och veta att det enda jag är skyldig till, det är att ha gett av mig själv till de som jag trott förtjänat mig och att jag älskat igenom mina 25år...

Jag är ganska bra trots allt!"

Vulvärt Vestibulitsyndrom

Vestibulit drabbar mest yngre, under 27år, sexuellt aktiva kvinnor. Ett liten andel kvinnor har besvär redan från sin sexuella debut, men de flesta utvecklar besvär under loppet av en fast sexuell relation. Psykologiska undersökningar av kvinnor med och utan vestibulit (och deras partners) har inte visat några avvikelser från en s.k normalbefolkning i motsvarande åldersgrupp. Det är alltså ett påhitt att man skall vara "knäpp" för att få vestibulit (däremot kan man bli "knäpp" av att ha vestibulit under lång tid).

Hur är det att leva med VVS egentligen?

Att ha VVS är som att vara inlåst beskriver många det som.. Man är kan vara rädd för närhet, rädd för vart en mysig filmkväll med pojkvännen kan leda.. Man sitter där instängd med sin rädsla, trots att man så gärna vill..

Läste om en tjej som har VVS.. Hon och hennes kille hade världens underbaraste förhållande innan, dom gjorde allt.. Reste, hade filmkvällar, var på middagar, bio... Dom gjorde allt.. Hon beskrev sitt förhållande som det perfekta förhållandet.. Dom hade allting bra.. Dom bodde ihop, var förlovade, hade ett jättebra sexliv..

Sen en dag hade hon haft en extrem dålig dag på jobbet.. Hon kom hem och berättade för sin kille om sin dåliga dag och deppade ihop pga de... Hennes kille bestämde sig för att få henne på bättre humör och bokade bord på restaurangen de åt på första gången de träffades, köpte rosor, köpte badskum, massageolja och massa såna söta saker.. Allt fick henne på bra humör så efter att ha vart på restaurangen så åkte dom hem och kollade en film.. Sen fick hon en avslappnande ryggmassage och ett varmt bad...

Efter det så var det som bäddat för mys... Hon va jättesugen och allt va perfekt.. Men så kom det då till själva akten.. Hur mycket dom än försökte på alla sätt så gick det inte.. Hon fick ont..

Efter någon vecka gick hon till läkaren men fick höra att hon va frisk.. Hon gick till en ny läkare och han sa att hon va frisk..

Det är nu 4år sen hon var hos flera läkare och alla sa att hon va frisk.. Först nu har hon fått veta att hon lider av VVS.. Hon har försökt att göra allt för att kunna få tillbaka till sexliv.. Men det går inte.. Hon har nu förlorat pojkvännen, hon flyttade hem till sina föräldrar.. Han trodde helt enkelt att hon antingen hade någon annan och att hon använde som ursäkt att det gjorde ont eftersom läkarna sa att hon va frisk.. Eller så gillade hon honom helt enkelt inte mer.. Så han lämnade henne..

VVS kan förstöra ett liv när man hamnar hos fel läkare ELLER om läkaren inte informerar om vad det kan vara eller pratar om olika sjukdomar som inte visar sig tydligt..

Hur yttrar sig vestibulit? Vad jag tycker (det kan vara fel) kan man se olika typer –eller grader - av vestibulit:

A/ Mild: Man är till vardags helt besvärsfri. Samlag kan i början göra ont eller vara "besvärligt" men går oftast att fullborda utan problem. Däremot kommer efter samlaget en brännande sveda i slidmynningen. Den kan vara upp till 10-12 timmar och försvinner sedan

B/ Medelsvår och typisk: Kvinnan är till vardags helt besvärsfri. Dock erfar hon varje gång något skall passera in genom slidmynningen in i slidan (penis, tampong, finger, undersökningsinstrument) svår smärta – oftast så svår att hon inte kan låta bli att göra avvärjningsrörelser. Samlag är oftast så smärtande att man hellre avstår. Efter smärtan vid undersökning eller samlag kvarstår ofta en brännande sveda som vid lindrig vestibulit.

C/Svår: Kontinuerlig smärta. Att sitta, rida, cykla – allt är jobbigt på grund av den brinnande smärtan. (Slid)samlag bara går inte. Hon har alltså besvär mer eller mindre alltid och oberoende av "provokation".

Jag själv hör nog till kategori B... Jag fick veta för några år sedan att det kan vara VVS jag har.. Jag gick till läkare, flera gånger om, eftersom jag hade så ont och hon skyllde på att de va P-pillren som jag hade som torkade ut slemhinnorna och gjorde att jag hade ont.. Så jag slutade med de.. När det hade gått ett par månader så hade jag fortfarande ont och gick tillbaka.. Då först sa läkaren att de antagligen var VVS jag hade, EFTER att jag hade frågat om det kunde vara det..

Anledningen till att jag skriver om det här är för att det finns så otroligt många som lider av det utan att veta vad det är.. Många blir oroliga att dom fått någon annan sjukdom, gonorré, klamydia, kondylomvirus, herpes, trichomonas, syfilis eller HIV.

Men VVS är ingen sjukdom.. Det är en inflammation som sitter i "fettet", inne i huden..

VVS är inget farligt MEN det gör extremt ont om man har otur.. Vissa kan knappt leva med det, vissa märker av det väldigt sällan..

Det är olika från person till person... Och det man kan göra som partner till någon som har det? Stressa inte till att få ett sexliv direkt.. Låt henne ta sin tid, det är nog lika jobbigt för henne som för dig.. Försök hitta andra sätt att mysa tillsammans, ta det steg för steg.. Lyssna på henne när hon säger att hon vill försöka.. Men acceptera också om hon säger att det inte går.. Bli inte sur.. Försök förstå.. Och går det, så tjata inte med frågan "Går det bra?" för risken finns att hon blir stressad och torkar ut otroligt snabbt och en större skada kan ske under samlaget.. Att ha vestibulit är att ha en period som kan vara 1dag eller 100år.. Det finns inget riktigt sätt som är bevisat att man kan göra för att få det att gå över.. Det finns övningar man kan göra, men det tar ett par månader innan dom börjar visa att dom hjälper..

Men låt det ta tid.. Och skäll inte på dig själv om du blir drabbad.. Det kan hända vem som helst...