klockan är snart 20.00, (har glömt att nämna att jag bor i Finland), och här sitter jag med min banan :)

Idag är nämligen första dagen på min "diet" där jag har ett matschema som jag ska försöka följa under en månads tid, vilket är svårt för mig, eftersom jag i stort sett alltid fått stoppa vad jag vill i munnen... Men jag är chockerad. Sista gången jag åt var igårkväll när jag åt middag, efter det, före sängen, drack jag ett glas juice, bara för att få känna smaken av god apelsinjuice en sista gång, åtminstone för en månad. Idag är en banan-dag, vilket betyder att maten endast består av bananer, bananer och ännu mer bananer.. Näe så illa är det inte, eller jo... Jag har svårt att äta bananer bland folk, så i skolan idag skrattade de lite grann när jag konstaterade att jag gjorde bäst i att hämta en kniv och skära bananen i bitar.. Och idag äts det 5bananer och imorgon 5bananer och sen blir det lite "mat" i form av knäckebröd, ägg, frukt, grönsaker, kyckling, fisk och lite annat..

Som sagt, det här är en utmaning för mig, eftersom jag brukar äta de jag känner för, men, kors i taket är jag inte ens hungrig idag, trots att jag ätit 4bananer.. så blir nog snart en till så har jag min dags-dos klar...

En del tycker jag är knäpp, och jag har fått många frågor om hur jag ska klara mig på bananer på måndagar och tisdagar, men jag har frågat många om det är dumt att göra så, om det är ok för kroppen, om den klarar det m.m och jag har fått bra svar och därför vågar jag chansa, och det här är min utmaning emot mig själv..

jag accepterar alla som kör sina hårdbantningskurer med t.ex cambridge-soppor hela dagarna och inte äter något annat, folk som äter bars/drinkar och ingen vanlig mat.. Men jag vet att det är ingenting för mig, jag är för kär i vanlig mat, och har hittat ett som jag tror och hoppas passar mig.. Och jag hoppas att vikten ändras på mig efter detta.. Jag är inte för stor, men jag är större än min trivsel-vikt, jag har ingen energi alls när jag är på den här vikten.. Jag vill gå ner, inte fullt till den vikt jag trivs på, men en hel del ändå, tills jag har energi, lust, ork, tills jag kan öppna garderoben igen och ta på mig vad som helst utan att jag skriker inombords, eller tårarna rinner.. Jag är less på det, och jag hatar mig själv rent ut sagt, för att jag hamnat på den vikt jag har, för det här är inte jag...

Så jag säger till er alla som faktiskt klagat på det här som jag har valt att prova utmana mig med, klaga inte, stötta mig istället i mitt val, sporra mig..

Hjälp mig, stjälp mig inte...

Fast å andra sidan, ni som klagat så har sporrat mig lite till för att jag ska lyckas, för jag vill visa er att det här faktiskt var för mig, och att jag klarade det.. Men som sagt, jag ser hellre att ni stöttar mig..

Nu ska jag ta en banan, ett stort glas kallt vatten, och sätta mig med en bok innan Familjen Annorlunda börjar.

Trevlig kväll :)