ställde mig på vågen idag, trots att jag bestämt mig för att inte göra det, men eftersom jag känt att mina "handtag" ändrats en del, och ville vara säker på att de inte var inbillning, så ställde mig ändå.. och det var -4.2kg, så jag fick en liten sporre nu att lyckas mera :) imorgon är mät-dag, så då tar vi fram måttbanden så ska vi se vad resultatet blir...

har varit lite dålig på att blogga i helgen, men har faktiskt haft full upp och när jag suttit vid datorn har inte humöret riktigt funnits heller... svär över att internet fungerar halvdant, så då tappar man lusten att skriva av sig lite...

Härifrån bör du sluta läsa om du inte vill läsa känslor

igår började Hanna berätta sina tankar, funderingar, önskningar.. Den ungen... Ja... Hon fick mig till tårar.. Tack och lov satt hon i baksätet så jag kunde dölja dom.. Men hon fick mig att gråta... Glädjetårar som tur var... Men på samma gång... Så hennes ord, hennes önskningar, hennes hopp... Det är samma som mina.... Och det hugger i hjärtat...

Det hugger ännu mer när jag måste vara på hennes frågor, och inte kan ge det svaret hon vill ha... För jag hör hur ledsen hon blir, men då försöker jag skratta vid nästa fråga istället, så hon ska ta det roligt.. Men man märker så väl på henne att fastän hon skrattar, fastän jag skrattar, så är det hon frågar verkligen vad hon VILL.... Hon är 6år gammal... Hon är en tjej jag älskar otroligt mycket... Hon har en speciell plats i mitt hjärta, och hon kan få mig att gråta glädjetårar genom att vara så ärlig hon bara kan, hon får mitt hjärta att le när hon säger "Tina jag älskar dig såååååå mycket och det är roligt när vi simmar tillsammans...".. Det betyder så mycket för mig att jag har gjort ett sådant intryck på henne, att hon trivs med mig, och glädjs åt sakerna vi gör... Trots att vi inte längre är en familj...Men hon vet att hon är välkommen när som helst till mig, när hon är arg på pappa, eller vad som helst...

Ikväll har jag gråtit.... Av saknad.... Saknaden av min förra familj som är 2km ifrån mig.... Tanken av att få hjälpa Hanna bli klar före sängen ikväll, få titta så hon borstat tänderna bra, få en stor varm god natt kram.. Och sen lägga sig ner på soffan, inte ensam, utan med han som stal mitt hjärta.. Och bara ligga där, känna andetagen i min nacke, och slappna av framför kvällens film.... Innan man till slut går och sover, och får somna med ett leende, av vetskapen att jag har hela min familj under samma tak....

Jag vet att en del anser att jag nu "sänker mig själv" genom att tänka sådär... Men jag säger såhär till er... Sätt er in i min sits.. Sitt 3år, där ni hjälper till att uppfostra en flicka, där ni ger er kropp, er själ, ert allt, när ni KÄMPAR för att hon ska få komma och bo med er, som hon vill, när hennes föräldrar är i en vårdnadstvist.. Att hon tyr sig till dig, att du släpper in henne i ditt hjärta, att du tillåter henne att skapa ett band mellan er, att hon litar på er.. Och sen mitt i allt, när ni känner att NU är allt bra, ni slappnar av och hon kan vara sig själv och familjen mår bra.. Så bryts allt itu... Och ni kämpar med att försöka släppa allt... Försöka inse att känslorna ni har för familjen ska bort, inte får finnas, för att ni inte är en del av den längre, kommer inte vara... Men så kommer hon, och önskar, frågar, ber nästintill, och ni kan inte ge henne det svaret hon vill ha... Då svider det i hjärtat, och känslorna kommer tillbaka, även fast de kanske inte var långt borta...

Jag är inte mer än mänsklig... Tillåt mig då att få gråta, att få, rent ut sagt, sörja(!) det jag förlorat, det jag höll av mest av allt... Låt mig få visa att jag gav mitt hjärta, dyrt, fullt och heligt, till 2personer jag tänkte leva mitt liv med.. Hur ska jag efter det kunna gå vidare PÅ EN GÅNG, som många anser och skämtar om att jag ska göra.. Att man ska hitta nån att dejta på en gång.. Jag förstår att folk skämtar så, och jag har KANSKE(kan inte minnas att jag gjort det) skämtat så även jag, MEN nu vet jag hur mycket det sårar.. När folk säger åt mig att allt blir bra med tiden, jag kommer snart hitta någon ny att träffa, osv, då skrattar jag för stunden, men i ensamheten lite senare så gråter jag... Jag gråter för att jag tror att de som säger så åt mig, aldrig känt på äkta kärlek.. Jag trodde jag hade gjort det förr, och jag kunde gå vidare relativt snabbt efter förhållanden jag haft.. Men efter detta? NEJ JAG VILL INTE TRÄFFA NÅN, JAG VILL INTE GÅ PÅ KAFFE MED NÅGON SOM SKULLE PASSA MIG, JAG VILL INTEEE! Jag har för första gången i mitt liv, ÄLSKAT! På riktigt... Och det går man inte vidare ifrån på bara ett par månader.. OM man går vidare...

De sägs att den äkta kärleken alltid brinner, alltid finns kvar i ens hjärta....

Det kan jag med säkerhet säga stämmer... För bortsett min familj och släkt som jag älskar över allt annat, men på ett helt annat sätt,

Så kommer jag alltid att älska Tom och Hanna.. För de blev min familj, och kommer alltid att äga en plats i mitt hjärta, tillsammans med min äkta familj, för till Tom... Till Tom har jag en obeskrivlig kärlek, jag kan inte formulera den, men stark är den.. Allt jag stått ut med, allt jag accepterat, allt jag gått vidare ifrån, har gjort mig till den jag är, och har visat mig hur JÄVLA MYCKET jag ÄLSKAR honom, och vilka framtidsdrömmar jag hade om oss, och hur mycket av mitt hjärta han verkligen fått...

Och Hanna... Jag kan inte säga hur det är att ha egna barn, har aldrig haft, lär dröja tills jag får, om jag får.. Men Hanna.. Jag hade inte tvekat en sekund på att skriva henne som min om det hade gått, för henne älskar jag.. Den lilla änglablonda filuren med de djupa tankarna, hon är som min egen, lika djupa tankar och funderingar... Kanske jag överfört mig själv till henne på 3år, vem vet? Men för mig kommer hon alltid att vara som min egen....

Det här blev ett känslosamt inlägg för mig, trots att jag egentligen bara tänkt att skriva "jippi, jag har gått ner 4.2kg" och ingenting annat... Men tankarna, känslorna, tårarna och fingrarna tog över...

Ibland måste allt få komma ut....

Nu tar jag mitt varma hjärta och kryper under täcket och säger god natt...

Sov gott ni som läser, God Natt