Jag blev så arg nu när jag bad min syster skicka ett mail till mig som hon fått...

Min syster KÄMPAR med en hemsk ångest, som till och från är hemska panikattacker, hon är precis som jag var, man skriver av sig!! Jag har skrivit dagbok och blogg på nätet i över 10år för att få skriva av mig om allting, och att skriva med papper och penna är svårare än datorn, för med mitt tålamod är det lättare att skriva på datorn.. MEN..! Trots att jag skrivit online, så har jag aldrig brytt mig om att andra läser vad jag skriver.. Jag skriver precis vad jag vill, om det handlar om sex, relationer, ilska, sorg, tårar, glädje, familj, vänner, ja allt! För jag skriver det för MIG! Och likaså har min syster gjort.. Hon har skrivit för sig själv, och hon skriver av sig om sin ångest, är öppen om hur hon mår, för IBLAND kan det faktiskt komma någon som har bra tips och råd, en främmande människa som läser som en gång varit i samma sits... Och det är en stor hjälp...

När jag blev misshandlad startade jag en blogg.. En hemlig blogg som min familj inte visste om.. Jag skrev om hur jag blev slagen, hur jag förlät honom, hur jag mådde, och ibland hur jag ville ta livet av mig för att slippa titta in i Linus hemska ögon en gång till under misshandeln.... Hur jag önskade mig själv död för det var ju trots allt mitt fel att jag blev misshandlad.. Ja de var så jag kände.... MEN tack vare kommentarer från främmande människor, somliga som varit i min sits, somliga som tyckte jag var en idiot som stannade och jag fick skylla mig själv om jag dog, somliga som förstod mig, så tog jag mig i kragen, blev en kvinna på egna ben och stack! Jag tog tag i mitt liv och idag är jag lycklig.. Men det jag vill komma fram till.. Jag skrev inte för någon annan.. Jag skrev för att jag ville få ur mina känslor med ord, jag behövde se det svart på vitt, för att förstå vad jag egentligen var i för sits... Och det hjälpte mig att förstå att det inte stod rätt till i förhållandet, att jag inte gjorde saker fel...

Men anledningen till min rubrik.. Jag är så arg så till och med blodet kokar... Jag har fått ett mail som min syster fått som kommentar på sin blogg, där hon öppet skriver om sin ångest... Och jag har fått tillåtelse att publicera det mailet.. Så nu frågar jag er alla, Tycker NI att människan som skrivit detta har RÄTT att skriva detta till någon som är så långt nergången i sin ångest, som ligger på golvet i min lägenhet och får panikattacker och gråter hela nätterna, som vill krocka med vespan för att slippa livet, MEN som har förstått att hennes situation går att göra något åt, att hon behöver hjälp, och som till och med erkänt för SIG SJÄLV och sin familj, att hon behöver hjälp, och nu tar tag i det istället för att leva bakom en mask??

Läs själv och lämna meeeeeeer än gärna en respons på vad ni tycker om denna människa som skrivit detta!

Så länge sen det var jag skrev..
Idag började dagen med mest irritation, men det ska vi ändra på, det SKA bli en bra dag, ny månad på jobbet började igår, och nu ska de bli en bra månad :)
Har varit riktigt varmt här nere nu ett tag, men idag är det behagligt.. Tack och lov :)
Hunnit med att fylla år också, hade en helt ok födelsedag här nere i värmen, med syster och några kollegor..
Tom kom ner i söndags, idag började han jobba, så ska bli intressant att se hur det går för honom.. Men kommer nog gå bra :)
Nu hoppas jag att jobbet börjar rulla på bara.

Ha en bra dag allihopa :) jag ska försöka bli bättre på bloggandet igen :)