Idag, för exakt 5år sedan, både till datum och till dag, så sprang jag för livet för sista gången...

Det var då jag lämnade Linus, han som höll på att ta livet ifrån mig.. Idag, vid denna tid, så var jag snart framme hos min familj, där jag skulle gömma mig i 3dagar innan jag åkte till Finland, för att fortsätta gömma mig.. Idag, för 5år sedan, tog jag det stora steget att välja livet framför "löften" och hopp...

Hade jag inte åkt den 17oktober 2007, då hade jag troligtvis inte levt idag.. Då hade min familj varit utan en dotter, en syster, en kusin, ett barnbarn, ja allt vad jag är i min familj och släkt.. Jag höll på att välja att stanna, för det gjorde så ont att såra någon annan genom att rymma och aldrig mer höra av mig, men jag insåg att mitt liv var mera värt än hans tomma löften.. Löften som man trodde på för stunden, men som ett par timmar senare bröts.. Tänk vad en människa kan ha ordentlig makt över en annan, att genom ord och fysisk handling sänka en människa så otroligt som han gjorde.. Och att man själv inte inser det farliga i det, det är det värsta... När jag åkte från Linköping, så satte jag mig på tåget, och jag grät... Jag var på väg att hoppa av tåget, för jag ville inte lämna min älskade hund och det bra livet jag hade.. Men mitt bland tårarna, då började jag skratta.. Och jag tänkte "HAH! Din jävel, du hann aldrig få sista slaget.." Då skickade jag ett sms till min syster, och frågade om hon och mamma kunde hämta mig från stationen, för nu kommer jag HEM!

Jag har nog aldrig haft lyckligare mamma än då.. När hon visste att NU hade jag gjort rätt val, NU skulle jag få må bra.. Men när jag satte mig i bilen, när jag väl var framme.. Då var jag bara tyst.. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, hade jag gjort rätt eller hade jag gjort fel? Men när jag såg mammas lycka, så visste jag att jag hade gjort rätt, för nu visste hon att jag skulle överleva..

Vi började snabbt att fundera på vart jag skulle ta vägen, för hos familjen kunde jag inte stanna, där skulle jag bli jagad, så jag åkte dit där Linus inte kunde hitta mig, jag åkte till Finland.. Det gjorde jag på lördag, för 5år sedan, och kvar är jag, trots att de bara skulle vara 3månader.. Men jag trivdes bra, jag hittade mig själv, och jag startade ett liv.. Ett liv byggt på mig..

Idag ler jag, sträcker på mig, mår bra, är förlovad, har varit utomlands och jobbat, och jag TRIVS, jag är LYCKLIG, jag har ett ÄRLIGT BRA liv... Det trodde jag inte att jag skulle få någon gång, idag för 5år sedan.. Du har gett mig ordentliga ärr, stora ärr, men vet du vad? Lyckan i mitt liv börjar täcka över ärren nu..

Skulle jag möta Linus idag, så skulle jag titta på honom, sträcka på mig, le och säga "Du sänkte mig ordentligt för 5år sedan, tack vare det är jag den jag är idag, så Tack! Idag är jag starkare än dig!" och sen skulle jag vända på klacken, hålla huvudet högt och ryggen rak, le och gå min väg, UTAN osäkerhet och rädsla.

 

Ingrid

17 oktober 2012 20:18

Jag är så glad att du valde livet. Vi älskar dig för den du är. Många kramar!

 

Syster

17 oktober 2012 20:26

Tack syster för att du var så stark, tack för att jag fick ha dig kvar. Utan dig är jag ingenting. Jag älskar dig mer än ord kan förklara. <3 / lillasyster p

 

mamma

21 oktober 2012 16:15

Det finns inga ord som kan förklara hur det kändes när du äntligen kom hemn men, samtidigt så finns det inga ord som beskriver hur det kändes att sätta dig på ett plan för att se till att du kom i säkerhet.Jag är oerhört glad och stolt att du valde att vara stark nog för att åka hem.
Glöm aldrig varken du eller syster din....
Ni är starka båda två och låt aldrig någon annan påstå något annat.

Älskar er båda och snart ses vi igen kära stora dotter

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästan....   Idag klev du in på mitt jobb... Efter flera år utan rädsla, så fick du idag mitt hjärta att stanna, tårarna brännas, paniken i hjärtat höll på att ta livet av mig, och benen ville springa ut genom bakdörren.. Det var du.... Du som ...

Hur en frustrerad och förbannad Tina kan vara!   Jag ska börja med att säga, ni som tar åt er, fundera en gång extra innan ni slänger in en kommentar, varför tar ni åt er?? Har ni på något sätt fått mig att känna så som jag ska skriva så kanske e...

    När folk kläcker ur sig "att gå ner i vikt är inte så värst svårt men att omvandla till muskler är svårt så du klarar nog inte av att få synliga muskler för att du har en hel del extra kilon" då får det mig att se rött! Jag har kämpat o kämpa...

Funderar jag på om jag skulle varit mera involverad som dotter, syster, styvdotter, låtsassyster, kusin, syster/brors-dotter, barnbarn, vän, om jag hade stannat i Sverige............ I värsta fall hade jag då fått se på ovanifrån molnen i allafall...

Älskade vackra syster... Idag skulle du fyllt 23... Tänk hur snabbt tiden går.. Du skulle varit äldre än mig nu, jag stannade ju faktiskt vid 22 :) Men tänk igen vad snabbt tiden går.. Du har varit borta länge nu... Alltför länge nu... Vi är så många...