Äntligen!!! Måste jag säga sötnos.... Nu får jag skriva ut att jag är glad, jag kan göra hjärtan, glädjetecken och allt vad jag kan göra...

Sen du åkte från mig på Kreta, den 11.9 i år, så har det varit svårt ibland att vara tyst om vårat förhållande... Det har varit en otroligt svår månad ibland, eller rättare sagt 6 svåra veckor... Men vi valde att göra en sån sak att vara tysta om det, för att göra folk nyfikna, och även för att vi båda skulle få prata och diskutera om vad vi vill med framtiden och så.. Och det var kul, och bra, men svårt... Det var flera gånger den senaste månaden som jag kände att jag bara ville skrika ut åt världen att jag var kär i dig, att du var min, och jag var din, ville att alla skulle veta det.. Men på samma gång var det en lite spännande sak att hålla tyst om det, bara fokusera på varandra utan några andra människors funderingar och tankar...

Men det bästa av allt, sen du åkte från mig, var de kvällar då vi tog oss tillbaka till våran första månad tillsammans... Vi gjorde det genom att starta skype om kvällarna/nätterna för att sova med varandra.. På samma sätt som vi gjorde Januari 2008.. Det är vår grej det, att få sova med varandra, långt ifrån varandra men ändå så nära.. Det var så glädjande att få somna med dina ögon på andra sidan skärmen... Och jag visste att du var min....

Jag måste säga, i vintras, och sedan dess, har jag intalat mig att det inte kommer vi bli igen, för vi har våran historik, som varit bra, som varit dålig, som stärkte oss, som sänkte oss... Och jag visste att det fick räcka, för jag har haft svårt att komma vidare efter allt som hände oss... Och visste att jag troligtvis skulle ha svårt att ha ett förhållande med dig igen, därför stängde jag av mina känslor för dig, och bad dig aldrig att ta mig tillbaka...

Men när vi på Kreta kom varandra närmare, och faktiskt tog tag i vad vi pysslade på med under den veckan, så konstaterades det att våra känslor fanns ju faktiskt kvar...Jag tror nog att vi alltid älskat varandra lite grann...

Och när du sa till mig att du ville att jag skulle vara din igen, ta dig tillbaka, så på ett sätt tvekade jag, pga historiken, men på samma gång så sa hjärtat att jag skulle följa det, och inte huvudet denna gång.. Och det valde jag att göra, men med orden "du får visa vad du känner om det ska funka"...

Jag var kanske lite hård emot dig, men vi båda har lite önskemål om hur vi båda ska bättra på oss, för att få det här att fungera, och mina önskemål var att bättra på tillit och faktiskt som sagt visa vad du känner, och jag vet lite vad du ville att jag skulle bättra på, och det måste du iaf erkänna att jag har gjort, ganska drastiskt :)

Våran historik är ju inte den bästa, men vi vet istället att framtiden kan bli desto bättre..

 

Samma vecka som jag skulle resa hem från Kreta, så pratade vi med mamma och hennes sambo på Skype, och jag skrev åt dig och frågade om vi skulle berätta om oss, och jag fick ett stort JAAA tillbaka... Jag berättade om oss, och vad som skulle hända när jag skulle komma hem och så.. Och de blev glada... När jag hade berättat, så fick du mig stum.. Och det vet du också att man inte kan lyckas med så lätt... Men du fick mig helt tyst, förvånad, tappade hakan, grät glädjetårar, och det vet du inte om förrän nu då du läser :) Men det är sanningen.. För du började prata om närmsta framtiden, om vad vi har för planer och funderingar över vintern, nästa sommar, MEN så kom DINA framtidstankar, som vi inte ens pratat om själva under de här veckorna vi dolt förhållandet... Och dina framtidsplaner, det är dom som fick mig att gråta glädjetårar.. Som fick mig jätteglad... För det var så skönt att höra dig säga det, jag fick veta vad du känner och vad du vill, och jag kände verkligen att det här var äkta, det var inte det vi förr haft, det var ärligt och sant.. För allt vad du sa till min mamma och sambon, det är inget man bara slänger ur sig sådär, om man inte har funderat på det själv... Så jag satt där tyst, log, grät glädjetårar och njöt... Njöt av att jag hade dig igen... Att jag fick höra vad du ville, och kände, och jag mådde så bra...

 

Jag vet vad jag vill med framtiden, jag har "färdiglekt", trots att jag som sagt aldrig lekt.. Men jag vill börja tänka på min framtid, börja få ordning på mitt liv, och inte bara hänga med... Vill ha en trygghet, och ett liv... Och mycket mera... Men det har vi diskuterat lite grann, och vi båda vill ju samma, så det känns nu, eftersom det här faktiskt är tredje gången gillt för oss, som att jag faktiskt hade rätt den där kvällen på Netti för snart 4år sedan, då jag träffade dig för första gången, och jag sa "Nu har jag träffat han som jag vill gå hand i hand med genom livets upp och nergångar"....


Med tanke på vilket sätt vi har stärkt oss som par, sedan du åkte från Kreta, så är jag säker på att våran framtid kommer se ljus ut...

Vi passar som hand i handsken, och gammal kärlek rostar aldrig, det är två citat som våra bekanta nyligen använt om oss, och de stämmer nog ganska bra... Och folk runtom oss har sagt från start att vi passar varandra, men vi båda har nog inte sett det förrän nu... Men de har nog rätt... Eller nej, de HAR rätt :)

Jag är så glad att jag har träffat dig, och jag är så glad att vi kör på tredje gången gillt, och denna gång, kan inget förstöra, och vi ska få den framtid och det liv vi båda önskar, tillsammans :)

Jag är kär i dig Tom <3

vill skriva så sjukt mycket... men kan inte... håller på att bli knäpp.. har massor av tankar, humöret har gått upp och ner hela dagen, och jag har känt att det är dags för ett blogginlägg igen... så jag får ur mig allt.. men nu har jag suttit snart en timme med samma inlägg öppet, och har bara skrivit ner det här :(

Strunt samma...Greklan skulle strejka i 2dagar, onsdag och torsdag.. min hemresa skulle påbörjas på torsdag... Vilket gjorde mig irriterad men accepterade att jag kommer hem en annan gång.. Men ikväll så har de ändrat sig, från 48h strejk till 12h, så mitt flyg på torsdag borde klara sig, så jag får komma hem i tid, träffa alla jag ska träffa, och komma igång med en del saker där hemma... :)

Nu ska jag nog krypa ner under täcket istället, eftersom jag ändå inte får ur mig allt jag vill få ur mig...

Längtar till lördag kväll, eller natt, eller söndag morgon... Oj oj oj :P

sov gott <3

Med stormsteg:

Sista arbetsdagen..

Packning...

End of season-party..

Lämna tillbaka nycklarna...

Bussresa...

Flygresa...

Vinterkläder...

Intygsinlämningar på olika kontor...

Besök på eventuellt arbete...

Sjukhusbesök...

Lunchdate med vänner med skvaller...

Vila...

Vinkväll med vänner med mera skvaller...

Date med den där speciella...

Diskussioner om framtid...

Förhållande...

Lägenhet...

Funderingar...

Djur...

Familj....

Arbete...

Bo...

Leva...

En hel del som närmar sig... Men tack och lov inte mycket negativt.. Mer än arbetsfronten och sjukhusbesöket, men den hoppas jag löser sig ordentligt nu :)

Längtar efter det mesta, och längtar tills jag kan skriva ALLTING här, fast på samma gång, är det kul att hålla er på sträckbänken, för det är ganska kul att veta saker som inte alla vet att jag vet :)

Har lyssnat på en del musik ikväll, är dock sur att datorn inte har bättre ljud än den har, men det funkar iaf :) inlägget får bli en del låtar som jag fastnat för nu som beskriver mina tankar och känslor, funderingar.....

Har så mycket tankar och funderingar på framtiden nu så ingen kan ana.... En del ser jag på med glädje, en del förundran, en del frustration....

Har otroligt mycket glädje inom mig nu, men på samma gång, så har jag en del frustration, för jag vet inte hur jag ska få ordnat allting som jag vill/måste få ordnat....

Saknar och ting ska lösas när jag kommer hem, men på samma gång så måste man hinna fundera ut allting HUR det ska lösas.... Och så hjälper det inte heller att man blir mer och mer frustrerad över saker och ting, och speciellt inte när folk jagar en om saker och ting, som jag meddelat hur det ligger till om... Jag håller på att bli knäpp...

Jag MÅSTE ha en jävligt bra vecka på jobbet nu, 1deal om dagen skulle inte vara fel att dra in nu, men eftersom ingen lyckats med det, så blir det jääävligt svårt...

En del har fått  uppfattning att jag har ett enkelt jobb.. Att det är lugnt och skönt och avslappnat.. Men det är det INTE... Lyckas jag inte med deals, ja då är jag utan pengar.. Och det är inte direkt lätt att få planterat i huvudet hos någon att JAG har vad DU behöver, KÖP det IDAG... Men det går, men är svårt... Träning, träning och mera träning är vad som behövs.. Önskar ibland att jag skulle kunna göra det med vänner eller vad som helst, men spegeln är den som funkar bäst, eller i huvudet för mig själv... Men det går upp och ner, men den här vecka, det är sista hela veckan för säsongen.. Jag MÅSTE lyckas med några deals... Även om jag så bara skulle få en, så skulle det vara bra... Men helst många flera... Måste helt enkelt...

Nu funderar de som läser "men om det är så svårt jobb, varför ska hon då tillbaka nästa sommar?" och mitt svar på det är för att jag TRIVS.. Jag har kollegor som jag kan skratta med, jag träffar folk i mitt arbete vilket jag vill göra, jag får lyssna, jag får prata, jag kan prata om ALLT med kollegor eller kunder... Det är bara upp till mig... Och folk bryr sig faktiskt här... Sen VET jag, att det kan vara annorlunda att vara med från starten på en säsong, och jag VET att jag KAN göra det här jobbet, jag KAN komma hem skuldfri efter nästa säsong.. Och det är mitt mål.. Få bort mitt, rent ut sagt, satans ex ur mitt liv genom att bli av med mina skulder, att ÄNTLIGEN få börja leva MITT liv, utan ett spöke hängandes över mig när en ny räkning kommer varje månad.. Att få bli av med det, och få starta om utan DIG... Det är mitt mål... Och det kan en hel säsong hjälpa mig att göra...

Det är nog ingen som förstår vad bra nytta de här gjorde för mitt liv, att åka ner hit, och släppa allt egentligen... Mitt liv har ändrats.. Jag har ändrats.. Jag tar inte lika mycket skit som jag förr gjorde för jag är bättre än så... Och jag är GLAD!..... Trots att jag rent ut sagt inte har nå pengar, så är jag GLAD! För jag tänkte på MIG när jag åkte hit.. Och det var det bästa jag någonsin kunde ha gjort....

Ta en break från ALLT.... Släppa allt och komma iväg... För det behövdes verkligen....

Nu är jag snart tillbaka hemma igen.. Men jag tänker inte gå tillbaka till den vardagen jag var i.. Arbetslös, sjukskriven, uttråkad, ensam.... Nope.. Slut med det.. Nu ska ALLT redas upp och jag tänker inte vara den där personen man ringer till när alla andra är upptagna.. Jag tänker inte vara den där som ställer upp hela tiden, men som alla andra struntar i när man behöver den.. Jag tänker inte vara den där som sitter hemma och söker jobb och blir förbannad varje dag för man får avslag på avslag.. Jag ska ha ett jobb, oavsett om jag bara är hemma 2månader eller inte... Så ska jag....

Som sagt, jag är JAG denna gång.. Och tänker inte gå tillbaka till den jag var för 3månader sen..

Jag är, och kommer fortsätta vara, den jag blev som tackade ja till att ta chansen att leva livet....

så stal jag denna av Emelie :)

När man ibland känner att man är lite nere, eller bara allmänt trött.. Så kan ett skype-samtal göra en så lycklig... Inte bara det att man får sitta och titta in i ögonen på en person som man hyser otroligt starka känslor för, man får se leendet, man får se glädjen i ögonen, får se hur personen i fråga lyser upp så fort bilden komma igång på skype... Det gör mig glad, tänk att jag kan glädja någon så :)

Häromdagen var jag riktigt trött, och mitt i allt säger personen på andra sidan skärmen: "Nu kan jag inte hålla mig längre, jag måste visa en sak" och så hämtar den personen en t-shirt som den har beställt åt mig... Nu tänker ni som läser "och, vadå? vad är en t-shirt för speciellt?".. Men för mig var den speciell, för det stod nämligen en sak på den som gjorde mig glad.. Worlds Greatest... Och så ett smeknamn som denna person har hittat på till mig, och jag blev så glad... Det är en liten gest, en liten sak, men ibland är små saker de bästa sakerna... Jag skrattade för mig själv idag när jag gick från jobbet och tänkte "Jag längtar tills jag är hemma och kan hoppa i mjukisbyxorna, raggsockorna och den där t-shirten, och få träffa denna personen och lägga sig framför en film och bara slappna av tillsammans..." Till och med på Kreta, på väg hem i full storm, så tänkte jag på en t-shirt som jag sett en gång, i webcam :)

Men snart så är jag hemma, 13dagar kvar rättare sagt så sitter jag i Jakobstad, får se vilken dag jag får träffa denna person som gör mig glad bara.. Men tror jag kommer ha o göra när jag kommer hem, mycket pappersfix, mycket spring till olika ställen, mycket letande efter varma kläder i lådorna i förrådet, mycket vila, och så ska jag hinna med en lunch-date, och sen eventuellt något vindrickas på kvällen, om jag orkar, blir ju trots allt närmare 15h på resande fot så...

Tiden här nere har gått otroligt fort, trivs som fisken i vattnet och kommer troligtvis tillbaka hit hela nästa säsong, ska bli spännande...

Och så får vi se vad som händer i vinter.. Har en del o tänka på, bestämma sig för om man ska iväg och jobba då, men måste se hur allt yttrar sig med "han där hemma" också, vad det blir av det hela :)

Nej nu ska jag ta och krypa ner under en filt på uteplatsen, läsa en bok och lyssna på regnet och åskan som dundrar på här nu i fortfarande 27gradig värme :)

Här kommer förresten en låt som jag fick av en vän igår, som jag fastnade för direkt:

Jag kom på att pingviner är bra, och jag önskar att livet var lika lätt som att vara en pingvin.

Jag är hur trött som helst och vet egentligen inte vad jag pratar om.

Men jag kan inte sova och jag önskar att jag var en pingvin.

När pingvinerna hittar deras livpartner, så det blir dom faktiskt LIVSpartner. Dom lever tillsammans föralltid, och om dom tappar bort varandra på vägen så hittar dom alltid tillbaka till varandra.

Men nu när jag tänker efter så är nog människor också så.

Vi hittar någon som vi tycker om, tycker att  han/hon är den rätta, men nånstans på vägen så går något lite fel, så man gör separerar.

Men efter ett tag, kanske månader, kanske år, så går man tillbaka till varandra.

Men för det mesta händer inte det, om det nu verkligen inte är den rätta.

Om livet var lite mer som på film, att det oftast har ett lyckligt slut, så skulle det kanske vara lite lättare.

Det är nog alla sagor och disneyfilmer som har förstört människors syn på kärlek, iallafall mångas. Man lär sig att kärlek är som i alla dom där sagorna, men egentligen är det en saga om hur ont det kan göra.

Hur krossat kan hjärtat bli innan det brister fullständigt...

Jag har haft ett krossat hjärta (bara lite spricker på några ställen som är kvar nu), och jag är inte deprimerad över kärlek och livet. Det kan hända de här inlägget kanske låter så, men jag är nog egentligen bara trött och tänker alldeles för mycket.

För vilken normal människa börjar tänka på pingviner NU???

Började mitt i allt fundera på julen.... Vad gör man då?? Så som jag planerade för några år sen så skulle jag kastat Tom i bilen och åkt till Sverige över nyår, eftersom vi sa varannat år jul, varannat år nyår, pga hur han hade dottern fastän jag tyckte det var svårt eftersom jag ville ju vara just på jul med min familj, för det är viktigt för mig, men när jag själv då hamnade i en ny familj så måste man ju samsas på något sätt... Men nu... Vad gör man nu?? När inte de planerna fungerar längre?

Och vad ska man göra när halva familjen är placerad i Luleå, andra halvan i Kalmar, syrran i Nyköping och äldre generationen i Vagnhärad?? Vette faen hur jag ska lyckas hinna med o träffa allihop för middagar och annat, om jag åker hem över jul eller nyår....

Och dessutom så är jag eventuellt på väg bort i Januari igen för att jobba mera, så visst, en resa till Sverige över nyår skulle ju kanske vara bra så man kan flyga därifrån eftersom det är billigare, men då återstår ändå problemet, hur ska jag få ihop hela familjen för att kunna fira jul med de alla på samma ställe??

Det är länge kvar till jul, men som jag konstaterade, när jag kommer hem har jag ungefär 2månader jag kan arbeta hemma i Finland, innan jag antagligen ger mig iväg på nya äventyr igen.... Och det betyder att julen kommer närma sig snabbt och jag vill ha allting utrett och klart... Jag rent ut sagt HATAR att ha släkten på olika ställen i landet när jag är van med att ha dom på ett och samma.. Tidigare har det bara varit faster som varit den som bott någon annanstans, men hon försökte alltid komma hem... Men nu när ALLA bor på olika ställen så hatar jag det... Jag kände ett tag att om inte jag hade flyttat så kanske alla hade stannat kvar.. Men å andra sidan, jag är ju inte orsaken till att folk finner lyckan på olika ställen.. Och jag är glad att de alla mår bra där de är idag... Men ledsen för att jag ALDRIG kommer kunna ta båten över till Sverige igen och träffa HELA min familj igen, inom loppet av 2dagar....

Helt ärligt så är jag nära till tårar när jag skriver om det här för det plågar mig faktiskt... Men som jag skrev också, jag är glad att alla mår bra och är lyckliga där dom är, och jag får helt enkelt acceptera det.. Lika mycket som de fick acceptera att jag valde att byta land när jag tog det beslutet...

Men det är svårt... Så nu vet jag vad familjen känt när jag åkte... Bara det att de kände det nog inte som mig ändå... För de visste att jag kommer hem till dom...

Nu kan jag inte åka 3-4ggr i året för att hälsa på min familj och släkt, som jag gjort senaste 3åren...  Nu måste jag planera in det bättre, för det är mycket mera körande i Sverige, så det går inte att ta en spontantur över helgen längre...

Eller så får jag helt enkelt säga åt alla att börja komma till mig istället.. För trots att jag haft mer än heltidsarbete så har jag lyckats hitta tiden och möjligheten, och tagit mig tiden, till att åka över till Sverige mycket... Så kanske jag ska skaffa mig ett stort hus och bjuda in släkten till mig över jul och nyår istället.. Så slipper jag bekymra mig om problemet som kommer bli runt den annars härliga högtiden...

*funderar*