I'm not crying over you; I'm crying because of you. I don't miss what used to be; I miss what never will be. I'm not giving up; I'm moving on.

I've had my heart broken so hard that I'm just gonna leave the pieces of my heart instead of hurting myself putting it back together.

Wonders if what you really said about how you would always be there for me was true, because right now, your lying to me.

Sometimes all you need are open arms to hug & hold you, a shoulder to cry on and someone there to tell you it's all gonna be alright!!

If a girl still loves you even after you broke her heart, I guarantee you she's the one.

If i knew missing you was going to be a part of my life, I never would have let you in.

Sometimes one chance is all you get...

I wish I could give you my pain, just for one moment. Not to hurt you but rather so you can finally understand how much you hurt me.

The pain never went away. i just got real good at hiding it.

S(h)(e) Be(lie)ve(d)

I'm confused because everyone tells me to follow my heart but what should I do when my heart is shattered to a million pieces?

You were my something I never wanted to lose, but we don't always get everything we want.

It's easy to change your relationship status on facebook, it's hard to change how your heart feels when you know you still love him with all you have.

You said you loved me. But if you love someone you never stop. So either you still love me...Or you never did at all.

A heart looks like two tears next to each other for a reason...

The tears that I'm crying, is the blood that my heart is bleeding...

I still love you. I don't understand why because your the only one who has ever broken my heart.

Heart for sale: Shattered, bruised, broken. Just rip it out of my chest..and make all this pain go away...

'Loved' isn't a word, there is no past tense to love. If you love someone, deep down you always will. No matter what they put you through.

They say follow your heart but when your heart is in so many pieces..which way are you to follow.?

As I lay in bed at night with all the memories of you flooding into my mind, the silent tears start to fall and I think to myself...I don't deserve this...

People say go to your happy place when you are sad, but what if your happy place is what made you sad?

Even after everything you've done and continue to do, for some stupid reason I still want to be with you......

MINA TRE FAVORITFÄRGER:

färg 1: Blå
färg 2: Svart
färg 3: Röd/lila

I ÅR HAR DU: 
Lärt känna en ny vän: Japp....
Fått ditt hjärta krossat: Det var milt sagt...............
Träffat någon som förändrat ditt liv: Inte i år, men förra året, men lärt känna i år...
Fått reda på att någon har pratat om dig: Pratat om mig har hänt ofta, pratat skit om mig har hänt alldeles för många gånger, men nu får de va slut på de :)
Kysst en kompis: Japp....

BLANDAT: 
Vill du ändra ditt namn: Lite grann kanske....
Vad gjorde du under din förra födelsedag: Minns faktiskt inte, jobbade säkert, men vet att jag fick 40stora rosor iaf :)
Vilken tid vaknade du idag: Har vaknat flera gånger idag, men gick upp runt 11 på riktigt :)
Vad gjorde du igår runt midnatt: Twistade :P
Någonting som du längtar till: 6,7,8 juli, någon av de dagarna :) och 9e juli så klart :)
Senaste gången du träffade din pappa: 22Maj
En sak du skulle vilja ändra om ditt liv: En sak? Det blir svårt, för det är nästan allt...
Har du någonsin pratat med en person vid namn Jens: Jupp...
Vad gör dig irriterad just nu: Att jag är sällskapssjuk, godissugen, vill ha en jaffa, men är seg....
Långt eller kort: Beror på vad det gäller...
Vad gillar du gällande dig själv: Att jag är 110% ärlig mot de som jag anser mig ha en plats i mitt hjärta.

DIN FÖRSTA:
Operation: En liten en som man knappt kan kalla operation, men plockade bort en cysta för några år sen...
Piercing: Naveln.. Efter att ha tjatat och tjatat på min mamma så ringde hon en dag för snart 9år sen när jag var i skolan och sa att jag skulle piercas då om jag alls skulle ha någon.. :P
Tatuering: Ett tigerhuvud på högra vristen för 7år sen...
Bästa vän: Kathrine...
Sport: Basket, Volleyboll, Gym... Kickboxning kanske var det man kan räkna som riktig sport som jag utövade ordentligt längre tid :)
Husdjur: Var nog en hund tror jag... Första egna efter man flyttat hemifrån var dock en katt...
Vaccination du minns: En hemsk spruta som gjorde ont i grundskolan.. Säkert TBC, TBE vad den nu heter :P
Förälskelse: Förälskelse hade man ju redan i lekis i alla pojkarna typ :) Men första kärleken sägs ju att man bara har en äkta i livet och den vet alla redan om...

Alkohol du drack: Var säkert en öl...

VAD ÄR BÄST MED MOTSATTA KÖNET? 
Läppar eller ögon: Ögon, man ser så väl på dom vad en person menar...
Kramar eller pussar: Både och, men ofta är det skönt att bara få ligga i någons armar och stänga ute omvärlden....
Kortare eller längre: Längre...
Romantisk eller spontan: Oj.. Beror på vilket sätt spontan.. Men spontant romantisk, de finns inget underbarare :)
Tatueringar eller piercingar: Tatueringar...

-Nej, det är ett put-inlägg i polyuretan!

Produkten är ett par kalsonger med sydd ficka i fronten. I fickan ryms Push-Out-inlägget som är gjort av polyuretan, som tydligen ska ge "ett tilltalande put" i dina byxor. Marknadsföringen sker med ordentliga slogans som:
"Time to get even"
"Tjejerna har Push-up, killarna har Push-Out"
"Alla vet vad brudarna tittar på"

Inlägget är även "försett med ventilationshål för maximal vädring" så ni pojkar behöver inte oroa er för värmeutveckling och klådproblem, som t.ex denna historias man behöver :)

Killen på andra sidan dansgolvet, Shit, vad snygg han är. Perfekt indie-pojk-rufsigt hår, tuff t-tröja, Miami Vice-inspirerad kavaj, otrooligt tighta vita superslimmade jeans och ... och ... va? Jag drog efter andan. Vilket jävla paket!

Vad ser jag egentligen? Den där porrstjärnan med 33-centimeterssnabeln i byxan eller vad är det här? Drömmer jag eller är jag faktiskt i samma rum som en gigantisk bula? Den var oerhörd. Hmm.. Ja... Somliga karlar har lyckan med sig vad gäller utrustningen..

Generad tvingade jag upp jag blicken i ögonhöjd. Vi såg på varann och blickarna möttes. Vi var ganska tidiga på ute, men långsamt fylldes klubben med bandets fans och vänner och ögonkontakten dalade..

Ölkuponger och snygg tårta bjöds det på för, försökte få tankarna på annat. Blicken i ögonhöjd, blicken i ögonhöjd!

Sen började jag lägga märke till något. Hade paketkillen i fråga svamp?

Flatlöss, gonorré eller kondylom?

Något stod i alla fall inte helt rätt till, det var tydligt, för den gigantiska bulan verkade klia.

Killen i de vita brallorna pillade på bulan konstant, han tittade ner, rättade till, greppade hela paketet och flyttade det typ. Väldigt handgripligt och ordentligt dessutom.

Fler spritbiljetter.

Fler tillrättaläggningar av paketkillen. Till slut kunde jag inte stoppa frågan längre:

– Kliar det, eller varför tar du dig på snoppen hela tiden? Hörde jag plötsligt mig själv utbrista. Svaret fick mig först att tveka, sedan skrattade jag nästan så jag vek mig.

– Nej, inte kuken, men den här jävla strumpan!

Där har vi det: Falsk marknadsföring, ÄVEN av killar :)

Funderar mycket... På framtiden, på mitt "tidigare liv" i olika situationer jag varit, på vänner, på så kallade vänner, funderar på hälsa, träning, kost, dieter och mycket mer...

Har tänkt mycket om hur jag ska göra för att gå ner i vikt, och gärna inte alla 20kg på över 1år, vill ha lite snabbare viktnedgång men inte för snabb såklart... Hade sååå gärna velat börja träna på gymmet igår.. Men när man pratade med gymmet, och kollade kontot, så lutar det åt att jag har möjlighet att börja först i slutet på juli OM jag har tur... Och det var ju verkligen inte kul, sänkte mitt humör en hel del faktiskt, nu när jag var sporrad och till och med plockat fram gymkläderna... Men, jag får fortsätta med mina vattenfyllda flaskor hemma och mina dagliga promenader i 2månader till....

Vad gäller vän-funderingarna... Så känns det som det bara duger när jag hör av mig... För mig är det inget konstigt att bara skicka en fråga "hur mår du?", spontant för att jag bryr mig om de som jag anser mig vara mina vänner... Men varför känns det som det oftast är jag som tar steget? Bjuder ut mig själv, men får inte tillbaka detsamma? Jag har svårt att ta mig till folk som jag anser mig vara mina vänner eftersom jag är utan bil, och väldigt ofta utan pengar dessutom så buss-alternativ(vilket är väldigt dåliga kommunikationer) finns inte riktigt för mig.. Men jag promenerar gärna genom Jakobstad om vädret är bra för att komma till mina vänner om de nu inte vill komma till mig.. Fast då är de lite komiska.. Sen jag flyttade... Så är antalet folk som varit hit lätträknat... Varför känns det ibland som man är "den där som man ringer när ingen annan kan träffas".... Vad är egentligen en äkta vän och vad är det för "regler" som gäller för att ha äkta vänskap?

Vad gäller mitt tidigare liv funderingarna, så känner jag saknad... De funderingarna har gjort att jag känt mig ensam, jag har känt hur tom sängen faktiskt är, saknat att få komma hem från jobbet och få frågan "hur har din dag varit", saknaden att laga mat till 2, saknaden att sitta och fundera och planera semestern, gå ut och gå hand i hand en solig varm kväll, saknaden att få en godnatt-puss och känna andetagen i min nacke... Det här är längsta tiden jag varit singel, och helt ärligt? De plågar mig, på ett sätt, men på samma gång så behöver jag inte tänka något på någon annan... Jag behöver inte fundera på om den andra är hungrig och vill ha middag eller om jag kan låta bli att göra mat en dag.. Men, bara för det så tänker jag ju knappast börja leta pojkvän eller skaffa mig miljoner one-night-stands som många andra gör, jag klarar mig hellre helt ensam... Jag är inte redo att ge någon annan mitt brustna hjärta, jag vill inte, jag tänker inte och jag ska inte... Min historik i livet är inget jag vill dela med vem som helst, och när jag själv känner att jag är redo eller vill träffa någon, då gör jag det.. Men jag gav mig själv ett löfte när Tom lämnade mig... Jag lovade mig själv att inte ge mitt hjärta till någon förrän jag vuxit i mig själv, är redo för att blotta min själ för någon igen.. Jag är "ett piece of art" så att säga, och jag kan nog ärligt säga att vem som helst kan inte klara av att leva med mig.. För med mig kommer en historia som har påverkat mig att vara den jag är idag, som har gjort mig rädd för en del saker, som har gett mig besvär som dyker upp då och då som är svåra för andra att förstå...
Jag blir ibland rädd när jag tänker tanken "Minst en gång till i livet måste jag berätta min historia och då ta risken att skrämma bort någon jag fattat tycke för"... Det i sig är en rädsla till att vilja leva med någon igen... Men vem vet, kanske jag en gång i livet vågar mig på kärleken igen och kan få en chans att få min egna familj, få störas över sömnlösa nätter för den där lilla bebisen vill ha mat, få le åt att min man kommer med bebisen i famnen ler och säger "titta vad vi har skapat för underverk, det bästa av dig och mig"... Men jag är rädd för kärleken.. Den har svikit mig hårt och det gjorde ont.. Ordentligt ont..


Känslomässigt vet jag inte riktigt vart jag är för tillfället.. Konstaterade idag att antingen är jag trött, eller så är det bara för att jag har funderat på en hel del senaste tiden, som jag är känslosam.. Tittade på en av mina favoritserier idag på dagen, och en av huvudpersonerna dog.. Och jag grät! Jag brukar inte gråta så lätt till filmer/serier.. Men idag så började jag bara gråta och det slutade verkligen inte, tårarna bara rann och klumpen i halsen växte... Knepigt var det...


Näe... Det här blev ett knepigt inlägg.. Lite allt möjligt och många funderingar... Det mesta har jag nog egentligen funderat på ikväll... Lite smått funderade jag i söndags då jag satt och läste igenom mina andra bloggar... Så mycket känslor det finns där.... Tänk vilket liv jag levt.. Den ena bloggen... Usch.. När jag läste den så rös jag... Tänk att någon levt så hemskt, varit så blind, levt på hoppet... Levt så nära döden......

Och den andra bloggen... Vilken lycklig tjej det var....Var......

Har fått höra av några personer nu i några dagar att jag inte bloggat på länge, och idag var det någon som hade frågat mig varför jag inte skriver något längre, någon som var intresserad av att läsa om min vardag, blev ju riktigt nyfiken på att veta vem personen är :)

Men kan skriva om något annat så länge, tills jag får veta vem det är.. Bloggen har legat på is senaste tiden.. Har varit många orsaker.. Trötthet, irritation, lathet, frustration m.m Mestadels beror det nog på att jag inte har orkat starta upp datorn, plus att mitt internet är såååå otroligt segt så frustrationen innan jag är framme på bloggens startsida hinner bli för stor så skrivlusten är borta... Men shit the same, ska bättra mig :)

Senaste tiden har det egentligen inte hänt så mycket, eller det kanske det egentligen har.. Har skolan som vanligt 2dagar i veckan, praktik 3dagar i veckan och jag stortrivs verkligen där, önskar nästan praktiken inte skulle ta slut.. Har börjat på att prata lite lätt finska, inte många ord, men små viktiga ord som jag måste svara när jag tar emot beställningarna av kunderna över disken :) Så det känns som jag vågar mer och mer, önskar bara jag skulle klara av meningsbyggnaden också... Funderar på att gå en kurs i höst som är en finskakurs men med inriktning på just kundbetjäning, och en annan lärare tack och lov :)

För övrigt så springer jag mycket hos läkare för tillfället.. Det är tungt, men inget jag klagar på, de kommer närmare och närmare en lösning på vad som är fel... Idag var jag hos fysioterapeuten för andra gången och fick några övningar som jag ska göra till nästa besök och är det så att de här övningarna "hjälper", så KAN det vara så att vi har en diagnos och då kan lägga upp ett träningschema för hur jag ska lyckas "bota" domningarna lite grann iaf.. Vad jag förstod så är det väl kanske en sak man måste leva med, men som går att mildra...

Imorgon ska jag på en bentäthetsröntgen.. Ska se om mitt skelett har påverkats av min p-spruta, och har det påverkats så KAN det hända att det också är en orsak till domnings/förlamnings-problemet, får då kan det vara så att diskarna i nacken glidit undan pga kotorna som minskats, och det skulle vara en förklaring till varför min ryggrad är som den är, fick jag höra idag...

Och vad gäller min otroligt roliga nästäppa.... Så är den inte borta ännu heller... 8månader har jag haft täpp näsa alla dagar utom 2 nu... Men bihåleröntgen var okej, så nu kör jag på medicin i 2månader för att se om det lättar något.. Annars blir det vidare till nästa läkarnivå för att kolla ordentligt näsa/öra....

Bortsett från det här trista med sjukdomar hit och dit, som jag DOCK INTE klagar på, bara konstaterar och accepterar, och inte döljer för någon... Så har jag haft en ganska bra tid senaste tiden..

På skärtorsdagen hoppade jag på kvasten och flög till Sverige för att spendera påsken med släkten.. En riktigt mysig och trevlig helg blev det, men som vanligt räcker inte tiden till... Men de kommer snart över hit :)

Papsen och Emelie var på besök förra helgen så då tog jag mitt pick och pack och flyttade in hos kexet.. Vi bodde där allihopa eftersom vi ansåg att det var lite trevligare att sitta där, och bättre plats... Var en underbar helg, och jag var så glad att de kom över.. Jag har bott i Finland i 3½år, men de har inte varit över något, men nu bor de ju bara 6h ifrån mig så då kanske vi träffas lite oftare :)

Om ungefär 1½ månad så blir det partaj.. Då kommer det lite folk över från Sverige, och sen förhoppningsvis en hel del vänner härifrån landet också, och firar mig och Tom... En del har hakat upp sig på att vi slår ihop våra födelsedagar trots att vi separerat.. Men jag ser det inte som ett problem.. Bästa vänner, som har många gemensamma vänner, och som trivs i varandras sällskap, varför skulle man då inte kunna firas på samma gång? Vem vet? Kanske vi börjar dejta igen som födelsedagspresent åt varann? *Skämt åsido* haha :P

Senaste tiden har vi haft en del planerande, sökande efter plats att vara på, bestämma med mat, inbjudningar, m.m Så nu har inbjudningarna kommit ut, maten är bestämd...Dock är problemet att hitta ett partytält som alla får plats i.. Lättare sagt än gjort faktiskt.. Om man inte vill betala miljoner och lite till... typ... Men det löser sig.. Så är det kvar att jag ska ta med mig Tom till min praktik och diskutera vad vi vill ha för tårtor, går ju att variera lite grann.. Sen är det all shopping kvar bara, men det är ju inte förrän strax före festen...

Tänk vad glad man blir för en sån sak att man blir meddelad att folk kommer, det betyder så mycket att de vill komma med och fira oss :)

Nej... Nu ska jag faktiskt ta och fokusera på Morden i Midsomer, innan sängen kallar.. Imorgon blir det röntgen, lunch med Pia, och sen kvällspraktik, skönt att den ändrades om från att börja kl.8 till kl.15 :)Ha en trevlig kväll allihopa som läser, och så hoppas vi att jag har lust att skriva lite mera från och med nu :)

Bye bye

Ja de har jag blivit... Hade tänkt börja träna för 2veckor sen, men hamnade på en 10dagars antibiotika-kur pga öroninflammation... När de 10dagarna hade gått så kändes halsen inte riktigt som den skulle, så valde att vänta ut halsvärken... Med resultatet att jag är dundersjuk... Förkyld som jag vet inte vad, rosslig i halsen men tack och lov knappt någon hosta, febern kommer och går, har denna gång valt att inte ta febernedsättande och istället låta febern få vandra ur kroppen själv, går nog snabbast så...

Problemet för mig nu är att jag MÅSTE vara frisk på torsdag morgon, flyget till Sverige går på torsdag kväll och sitter jag med en näsa jag inte kan andas i på flyget så är risken stor att jag inte kommer höra något under hela påskhelgen i Sverige :( Så jag kämpar på med mina c-vitaminer och nässpray och vila under filten... För ovanlighetens skull så valde jag att sjukskriva mig istället för att kämpa på som en idiot om dagarna i skolan/praktiken... Börjar lära mig att man ska lyssna på kroppen istället...

Har haft lite bloggtorka dessutom.. Har inte haft någon lust att starta upp datorn heller så har bidragit till att jag inte skrivit heller...

Men vem vet, beroende på hur länge jag är hemma kanske jag hittar något att skriva om...

Solen skiner åtminstone, 8grader ute så våren närmar sig.. Känns inte kul att behöva sitta inne, när man har en balkong som är i solen, lockar ganska mycket att sätta sig på den istället...

Nej nu ska jag hoppa i något annat än mjukiskläderna innan det är dags att ta sig till läkaren....

Ha en bra dag, och njut av solen alla friska och glada :)

Är något jag inte tolererar, och det vet många utav mina vänner, och så kallade vänner, och de som bara låtsas vara intresserade, och de som bara snokar... Men kontentan är att alla vet, att en lögn mot mig, så kan man lika gärna dra...

Och jag har fått veta att de finns somliga som ljugit för mig senaste tiden, så jag sitter nu och är förbannad, sårad, ledsen, arg.. och jaa.. jag finner inte ord på det egentligen... På ett sätt vill jag bara skratta och säga rakt till era ansikten vilka patetiska människor ni är som inte kan förstå vad ordet ärlighet är...!

För så är det...Så trots att en del utav de som jag fått höra ljuger för mig, betyder något för mig och jag aldrig trodde de skulle ljuga för mig, så sitter jag och överväger om jag helt enkelt ska radera era nummer, ta bort er på facebook, blockera er, och om jag någon gång skulle möta er nånstans, så skulle jag nog faktiskt ignorera er... För JAG vet vad ärlighet är, och jag skäms inte för att vara ärlig, och folk vet att den enda gången jag ljuger är då det gäller överraskningar, för JAG HAR LÄRT MIG DEN HÅRDA VÄGEN HUR DET KÄNNS NÄR FOLK MAN TROR BRYR SIG OM EN SVIKER EN!!!

Så jag skulle aldrig göra så emot någon som jag bryr mig om, eller som jag vill kunna prata med någon gång...! Men alla människor kan inte hitta ärligheten i sitt hjärta... De är helt enkelt falska...

Men nu känner jag att droppen börjar vara nådd, jag måste nog ta och granska vilka som egentligen säger sig vara intresserade av att på något sätt finnas i mitt liv och vilka som bara låtsas....

Finns folk som åtminstone är ärliga, och det är de människorna jag vill ha i min närhet, de som klarar av att säga sanningen och som det är åt mig... Somliga kan tycka att jag är egoistisk, eller barnslig, men vet ni vad? Jag kan med gott samvete säga, jag fyller 25 i sommar, och jag har inte tid att kasta bort mitt liv på folk som ändå bara ljuger för mig...

Jag är värd bättre än så!

När vi tjejer gör oss i ordning för att gå ut, må det bara vara ner till macken för att köpa frallor en söndagmorgon, så ska vi ordna håret. Vi ska sminka oss. Vi ska ha ordentliga kläder. Skulle vi däremot gå ut en kväll och festa då blir vi mer extrema. För vissa tjejer är otroliga. Löshåret ska sättas i, för vem kan fånga en kille med kort hår? Naglarna ska byggas & poleras dagen innan helst, för vilken kille vill ha en tjej med korta naglar som kanske inte ens är målade? Kroppen ska lyftas och kroppsdelar ska flyttas. Push-up strumpbyxor och behå med silikonkuddar och värsta push-up, helst så att tuttarna nuddar vid hakan under kvällens gång.
Pudret ska läggas lager-på-lager tills inte en pormask syns, inte en blemma existerar och de naturliga färgerna i ansiktet utbytts. Oftast ser man en linje från öra till öra och kan då ana hennes naturliga färger.
Färgade linser kan vara bra så att man kan ge förföriska blickar. Det kan man kanske inte med naturliga ögon. För att ytterligare fresta männen bör man ha lösögonfransar med. Blink, blink.
Något tajt plagg för nederdelen för att framhäva den upp-packade röven som vi haft push-up strumpbyxorna till hjälp med och något litet tajt och väldigt urringat till överdelen så att männen kan se det mesta av tuttarna. Så att de vet att vi har sådana med. Shit the same om brösten egentligen inte sitter där eller är så stora som de ser ut.
Falsk marknadsföring.

För när kvällen kommer och man faktiskt lyckats hitta en kille man ska spendera en natt med, åker behån av. Tuttarna faller ner. Sen är de inte alls lika stora som han trodde. I takt med hennes fallande tuttar faller förmodligen hans haka "What the.. var fan e tuttarna nu då?!"
När hon sen plockar av sig strumpbyxorna trillar arslet ner till knäna. För det var ju push-up strumpbyxorna som höll paketet på plats. Killens ögon blir stora "Amen va fan är detta..!?"
Men sak samma, bägge två är formodligen fulla och bryr sig mindre. Han vill ha sex så han skiter förmodligen i vilket. Hon är så nitad att hon inte bryr sig heller.

Så när morgonen kommer vaknar killen bredvid sin COYOTE UGLY, och undrar om han ska tugga av sig armen för att inte väcka henne och därmed slippa konversation eller eventuellt utbyte av telefonnummer.
Bredvid sängen kan han då skymta den falska marknadsföringen jag pratar om, samlat i en och samma hög. Där ligger strumpbyxorna som höll röven uppe. Behån som flyttade och tryckte ihop tuttarna. Där ligger både hår och kanske avbrutna naglar, beroende på hur hårt det hade gått under natten. Och om han skulle förmå sig att titta på tjejen bredvid honom så ser han att hon inte alls ser ut som han trodde från början. Inte alls.

Falsk marknadsföring, helt enkelt.

Vi är förbannat duktiga på det. Och ni killar, antingen faller för det, eller skiter i vilket..

(pssst.. Ska slänga ihop ett om killar också så småningom) :D