Hur en frustrerad och förbannad Tina kan vara!

Jag ska börja med att säga, ni som tar åt er, fundera en gång extra innan ni slänger in en kommentar, varför tar ni åt er?? Har ni på något sätt fått mig att känna så som jag ska skriva så kanske eran kommentar på detta inlägg är onödig att ens säga...

Here it goes.!

Här har jag suttit, i 3års tid med 33kilos övervikt, jag har provat olika sätt på egen hand men inte lyckats, jag har gråtit, skrikit, rivit i mitt fett, önskat att jag kunde skära bort det, funderat på hur ont det skulle göra att ta saxen och klippa bort allt jag får tag i från magen och låren med händerna.. Det är sjuka tankar jag haft, jag vet, men när man alltid varit smal så är det en plåga.. Och JA det har till stor del varit självförvållat, men även orsakat av den satans epilepsimedicinen.... Men var orsaken till min övervikt är har ingen med att göra, tyvärr kom den ändå, så inget någon kunde gjort hade hindrat den helt...

Men nu då.. NU då jag vigt mitt liv till bra kost, träning, glädje, motivation och löften, NU då jag trivs, skrattar, ler, mår bra, ser fram emot träningen, och gillar mig själv.. Ja då satan ska folk klanka ner på mig! Jag går in helhjärtat i mina scheman jag fått av min PT, jag har ångest om jag missar eller fuskar med träningen, och jag hatar mig själv direkt för att jag inte försökte bättre....

När jag nu till min kommande Sverige-resa har sökt efter gym för att få träna de dagar jag ska träna, för att inte missa det som JAG MÅR BRA AV(ja ni läste rätt), jaaaaa....

Då kommer ni.... NI NI NI NI som är så jävla perfekta! Som i stort sett försöker motivera mig till att INTE träna... Jag ÄLSKAR att kliva in på ett gym, känna svettlukten, ta tag i hantlar och maskiner, känna hur vikterna lättar, se hur jag ökar i styrka... Jag lever såhär nu, men så fort jag faktiskt visar hur motiverad jag är, hur pass jag älskar det jag gör och försöker lösa det på alla sätt trots att jag är borta från hemmaplan, ja då ska ni klanka ner på mig... Då heter det "Kroppen behöver vila, 5dagar gör ingen skada, gå ut på promenader om du nu måste träna, gör situps eller armhävningar, skippa gymmet, det finns andra övningar du kan göra, det är ju semester du är på, skit i träningen ett par dagar"...

Vad är det för en jävla skitstil att faktiskt säga så till någon som längtar efter träningen och kämpar och kämpar och kämpar och kääääääääämpar för att nå sina mål, som har ändrat sin livsstil till det bättre???

Det är när ni säger såna saker, som jag tänker om... Undrar om jag ska dra på mig övervikten igen och sitta på soffan och rulla tummarna och hålla käften... Utan framtidsplaner, utan glädje, utan något som motiverar mig till att vilja leva ett ordentligt liv....

Men på samma gång... Så tänker jag... Faen vad jag är bra... Jag har ett schema, och jag följer det... Är det avundsjuka från er, för att jag faktiskt dedikerat mig till något och ni inte lyckats med det?

Jag skulle inte vara fittig och butter om det inte var för att jag kände att ni inte bara tipsar mig, tips är alltid välkommet, t.ex en som skrev om ett utomhusgym som jag kunde spana in om jag inte hittade ett gym... Men att klanka ner och få mig att känna att det jag gör är fel, bara för att jag inte har lust att avvika från det jag trivs med, ja då brast det... Jag var sååååååå nära på att skriva rakt ut åt er att dra åt helvete och komma tillbaka den dagen då ni inser att jag faktiskt trivs och mår bra....

Idag är jag hård, idag är jag elak.. Men det behöver man vara ibland.. Och speciellt när man alltid varit den Tina som alla tror att man kan köra med, hon som alltid ställer upp och alltid bara går med på vad alla andra säger och bara är tyst.. Hon utan egen vilja och tankebana...

Men se på faen, jag kan öppna käften när det väl bubblar över, och då säger jag som jag tycker! Jag är så förbannad och sårad att jag sitter och gråter... Och vet ni vad det gör med mig nu? Det gör att jag snart kommer gå till gymmet, och jag kommer öka mina vikter, och jag kommer tänka på er... Er som anser att jag bör vila.... Er som anser att jag bör gå och göra något annat.. Er som troligtvis sitter hemma och rullar tummarna och har ursäkter på varför ni inte gör det ni verkligen vill göra....

Jag hade ursäkter.. Jag hade inte tid att träna eller att tänka på maten... Men jag har idag exakt lika många timmar på dygnet som jag hade då, jag arbetar lika mycket... Jag städar, diskar, plockar, handlar, fixar mat, lika mycket som förr, om inte ännu mer matlagning! Umgås med min sambo, hans dotter då hon är här, ute med hunden, pluggar och dessutom tränar jag....  Och jag har fortfarande tid över...

Ett liv handlar om prioriteringar... Min prioritering blev efter 27år mig själv... Och inte alla andra... Och vet ni vad jag vann på det?? Jag vann mitt liv... Jag vann glädje, ork, vilja, lust... Och tack vare det så vann jag ett bättre förhållande för jag blev en bättre fästmö, en bättre låtsasmamma...

Jag är djävulskt less på att när jag för en gångs skull mår bra, då ska jag inte få göra det.. När jag för en gångs skull lever mitt liv som jag vill och dessutom på ett bra sätt, då är det inte acceptabelt av folk runtom...

Det är en jävla tur att det är mitt liv och jag som lever med min kropp...

För face it... Walk a day in my shoes... Hade ni gjort det hade ni förstått vad jag kämpat med genom livet...

Jag är värd bättre!

En sista sak ni kan fundera på.. Vad vinner ni på att få ner mig från den resa jag så motiverat och glädjande gjort som numera är min livsstil? Tala gärna om det för mig :)