Senaste inläggen

Av Teee - 21 januari 2014 21:05

Nästan....


Idag klev du in på mitt jobb... Efter flera år utan rädsla, så fick du idag mitt hjärta att stanna, tårarna brännas, paniken i hjärtat höll på att ta livet av mig, och benen ville springa ut genom bakdörren..

Det var du.... Du som höll på att ta mitt liv... Du som förstörde mig.. Du som bröt ner mig.... Du som fick mig att lämna ett land enbart av rädsla...


Nästan...

Nästan du... Det var en man, pojke, karl, jag vet inte vad man ska kalla honom.. En han... Som var prick en kopia av dig... Jag tror praktikanten såg rädslan i mina ögon när jag vände huvudet och tittade på dom och såg han som var så lik dig... Jag insåg att det inte var du när han öppnade munnen och pratade... Jag hade däremot inget val... Jag fick stå där, med ett fejkat leende, med paniken i bröstet, titta på dig, hjälpa dig, betjäna dig.... När du gick så gick jag direkt på toaletten... Där satte jag mig en stund, andades ut, sa till mig själv "Det var inte han, det var inte han, det var inte han"... Tårarna brände, men de kom inte....


Efter det så tänkte jag... Att jag ska pressa mig lite.. Jag ska ta reda på hur du ser ut idag.... Så jag kanske kan komma vidare om rädslan av en ung liten blond kille... Du borde ju trots allt ha åldrats lite... Åtminstone fysiskt.... Jag kollade upp dig på nätet, när jag klickade på ditt namn så gjorde jag det med hjärtat i halsgropen men när jag såg ditt foto...

Ja herreguuuud! Då visste jag inte hur jag skulle hålla mig från asgarv.... Shit! Jag visste ju att man kan ändras, men sådär??? Det trodde jag aldrig om dig... Men jag måste tacka dig... Tack för att du ändrat dig så pass.. För nu är jag inte längre rädd för den lilla killen... För OM jag skulle drömma om dig, tänka på dig, och känna ditt hat mot mig igen, ja då behöver jag bara tänka på fotot så släpper min rädsla... Det kan låta elakt mot dig, att jag skrattar åt ditt foto... Men efter vad du utsatte mig för, så anser jag att jag har rätten att säga precis vad jag vill om dig... Utan att känna ånger eller att jag förnedrar dig...

Jag kommer alltid känna mig utsatt, du har ärrat mig otroligt mycket, mer än du nog tror... Men vet du vad tiden med dig gjorde med mig? Det gjorde mig stark.. Jag har rest mig upp ur askan igen, och jag vågar stå på egna ben, jag kan känna mig stolt över mig själv idag...


Att se dig idag, det gav mig en liten push på gymmet ikväll.. Jag höjde mina vikter igen, när jag kände att jag inte klarade mer, då såg jag dig framför mig, vad du gjorde mot mig, och jag pressade mig igenom passet.. För vet du vad?


Jag är hon som kan stå i ryggen och säga att jag förlåter dig... Jag är den som bara behöver leva med att ha blivit misshandlad... Jag har inte skadat någon, jag har ryggen fri, det har inte du...



Men bara så du minns, jag är fortfarande den starkaste av oss...



   

Av Teee - 12 januari 2014 14:36

Hur en frustrerad och förbannad Tina kan vara!


Jag ska börja med att säga, ni som tar åt er, fundera en gång extra innan ni slänger in en kommentar, varför tar ni åt er?? Har ni på något sätt fått mig att känna så som jag ska skriva så kanske eran kommentar på detta inlägg är onödig att ens säga...


Here it goes.!


Här har jag suttit, i 3års tid med 33kilos övervikt, jag har provat olika sätt på egen hand men inte lyckats, jag har gråtit, skrikit, rivit i mitt fett, önskat att jag kunde skära bort det, funderat på hur ont det skulle göra att ta saxen och klippa bort allt jag får tag i från magen och låren med händerna.. Det är sjuka tankar jag haft, jag vet, men när man alltid varit smal så är det en plåga.. Och JA det har till stor del varit självförvållat, men även orsakat av den satans epilepsimedicinen.... Men var orsaken till min övervikt är har ingen med att göra, tyvärr kom den ändå, så inget någon kunde gjort hade hindrat den helt...


Men nu då.. NU då jag vigt mitt liv till bra kost, träning, glädje, motivation och löften, NU då jag trivs, skrattar, ler, mår bra, ser fram emot träningen, och gillar mig själv.. Ja då satan ska folk klanka ner på mig! Jag går in helhjärtat i mina scheman jag fått av min PT, jag har ångest om jag missar eller fuskar med träningen, och jag hatar mig själv direkt för att jag inte försökte bättre....

När jag nu till min kommande Sverige-resa har sökt efter gym för att få träna de dagar jag ska träna, för att inte missa det som JAG MÅR BRA AV(ja ni läste rätt), jaaaaa....

Då kommer ni.... NI NI NI NI som är så jävla perfekta! Som i stort sett försöker motivera mig till att INTE träna... Jag ÄLSKAR att kliva in på ett gym, känna svettlukten, ta tag i hantlar och maskiner, känna hur vikterna lättar, se hur jag ökar i styrka... Jag lever såhär nu, men så fort jag faktiskt visar hur motiverad jag är, hur pass jag älskar det jag gör och försöker lösa det på alla sätt trots att jag är borta från hemmaplan, ja då ska ni klanka ner på mig... Då heter det "Kroppen behöver vila, 5dagar gör ingen skada, gå ut på promenader om du nu måste träna, gör situps eller armhävningar, skippa gymmet, det finns andra övningar du kan göra, det är ju semester du är på, skit i träningen ett par dagar"...

Vad är det för en jävla skitstil att faktiskt säga så till någon som längtar efter träningen och kämpar och kämpar och kämpar och kääääääääämpar för att nå sina mål, som har ändrat sin livsstil till det bättre???


Det är när ni säger såna saker, som jag tänker om... Undrar om jag ska dra på mig övervikten igen och sitta på soffan och rulla tummarna och hålla käften... Utan framtidsplaner, utan glädje, utan något som motiverar mig till att vilja leva ett ordentligt liv....


Men på samma gång... Så tänker jag... Faen vad jag är bra... Jag har ett schema, och jag följer det... Är det avundsjuka från er, för att jag faktiskt dedikerat mig till något och ni inte lyckats med det?

Jag skulle inte vara fittig och butter om det inte var för att jag kände att ni inte bara tipsar mig, tips är alltid välkommet, t.ex en som skrev om ett utomhusgym som jag kunde spana in om jag inte hittade ett gym... Men att klanka ner och få mig att känna att det jag gör är fel, bara för att jag inte har lust att avvika från det jag trivs med, ja då brast det... Jag var sååååååå nära på att skriva rakt ut åt er att dra åt helvete och komma tillbaka den dagen då ni inser att jag faktiskt trivs och mår bra....


Idag är jag hård, idag är jag elak.. Men det behöver man vara ibland.. Och speciellt när man alltid varit den Tina som alla tror att man kan köra med, hon som alltid ställer upp och alltid bara går med på vad alla andra säger och bara är tyst.. Hon utan egen vilja och tankebana...


Men se på faen, jag kan öppna käften när det väl bubblar över, och då säger jag som jag tycker! Jag är så förbannad och sårad att jag sitter och gråter... Och vet ni vad det gör med mig nu? Det gör att jag snart kommer gå till gymmet, och jag kommer öka mina vikter, och jag kommer tänka på er... Er som anser att jag bör vila.... Er som anser att jag bör gå och göra något annat.. Er som troligtvis sitter hemma och rullar tummarna och har ursäkter på varför ni inte gör det ni verkligen vill göra....


Jag hade ursäkter.. Jag hade inte tid att träna eller att tänka på maten... Men jag har idag exakt lika många timmar på dygnet som jag hade då, jag arbetar lika mycket... Jag städar, diskar, plockar, handlar, fixar mat, lika mycket som förr, om inte ännu mer matlagning! Umgås med min sambo, hans dotter då hon är här, ute med hunden, pluggar och dessutom tränar jag....  Och jag har fortfarande tid över...


Ett liv handlar om prioriteringar... Min prioritering blev efter 27år mig själv... Och inte alla andra... Och vet ni vad jag vann på det?? Jag vann mitt liv... Jag vann glädje, ork, vilja, lust... Och tack vare det så vann jag ett bättre förhållande för jag blev en bättre fästmö, en bättre låtsasmamma...



Jag är djävulskt less på att när jag för en gångs skull mår bra, då ska jag inte få göra det.. När jag för en gångs skull lever mitt liv som jag vill och dessutom på ett bra sätt, då är det inte acceptabelt av folk runtom...


Det är en jävla tur att det är mitt liv och jag som lever med min kropp...





För face it... Walk a day in my shoes... Hade ni gjort det hade ni förstått vad jag kämpat med genom livet...



Jag är värd bättre!



     



En sista sak ni kan fundera på.. Vad vinner ni på att få ner mig från den resa jag så motiverat och glädjande gjort som numera är min livsstil? Tala gärna om det för mig :)



Av Teee - 17 oktober 2013 18:13

   

När folk kläcker ur sig "att gå ner i vikt är inte så värst svårt men att omvandla till muskler är svårt så du klarar nog inte av att få synliga muskler för att du har en hel del extra kilon" då får det mig att se rött! Jag har kämpat o kämpat o kämpat under flera år med att gå ner i vikt, och visst, 5kg kunde jag lyckas med relativt snabbt, men gick upp dom lika fort igen! Jag har mått så dåligt så jag hållit masken för min sambo och när han har åkt till jobbet har jag stått o gråtit o slagit nävarna mot dörren, varit ute och sprungit med tårarna längs kinderna, SUTTIT i duschen så länge tårarna runnit, slitit mig i fläsket och mycket mer där till.. 
På KRETA(!) där livets goda fanns, där av alla ställen var jag ute o sprang i sanden och bergen och körde en diet när alla andra levde gott.. Jag gick ner 1, ETT, kilo på 7månader! 
Jag tränade 6dagar i veckan i vintras och gick ner 5kg på 3.5månad, som sen mitt i allt var tillbaka.. 
Jag har pendlat mellan 88kg och 44kg flertalet gånger pga medicinerna och psykiskt dålig hälsa.. Så kom inte här och säg att det är lätt att gå ner i vikt! Nu har jag ändrat min livsstil helt och hållet med fokus på hälsan och att gå ner 30kg och sen bygga en snygg kropp, har en PT som uppmuntrar och sporrar mig och hjälper till, jag behövde någon som verkligen hjälpte mig och glädjs med mig, som håller mitt humör uppe! Sambon och familjen hjälper mig också med humöret och motivationen till kost och träning och jag är så tacksam! Jag är äntligen på väg till ett bra liv! Inte bara bli av med fettet utan ett liv med muskler som dessutom inte kommer få försvinna i första taget! 
SÅ! Bara för att DU, som alltid varit smal, tycker att det är SÅÅÅÅ lätt att gå ner i vikt, då ska jag göra något nu som du aaaaldrig i ditt liv kommer göra, jag ska gå till ett ställe där jag verkligen trivs, där jag ser min förändring från dag till dag, där jag mår bra! Där jag tappat 18kg och mera ska det bli!

Jag ska till gymmet!

 

 

Av Teee - 20 augusti 2013 22:03

Funderar jag på om jag skulle varit mera involverad som dotter, syster, styvdotter, låtsassyster, kusin, syster/brors-dotter, barnbarn, vän, om jag hade stannat i Sverige............I värsta fall hade jag då fått se på ovanifrån molnen i allafall... Idag känns det som att man ibland inte ens är värd ett samtal... Ibland funderar jag på att tystna på blogg, Facebook, instagram, sms, samtal m.m och se hur lång tid det tar innan någon faktiskt tar steget och gör som mig ibland, skickar ett spontant meddelande, ringer ett samtal, frågar hur det är, säger att man saknar en...Om inte annat så skulle jag ju inte veta vad som händer i mina nära o käras liv eftersom i stort sett ingen förmår sig att lyfta luren och ta ett vanligt samtal längre.....Ibland funderar jag........

Av Teee - 11 maj 2013 13:51

Älskade vackra syster... Idag skulle du fyllt 23... Tänk hur snabbt tiden går.. Du skulle varit äldre än mig nu, jag stannade ju faktiskt vid 22 :) Men tänk igen vad snabbt tiden går.. Du har varit borta länge nu... Alltför länge nu... Vi är så många som saknar dig, och önskar att du en dag ska ringa, skriva, dyka upp med ditt stora leende.. Men det kommer inte hända... Tyvärr hjälper det inte hur hårt man önskar, hur många gånger man slår hälarna ihop, du kommer inte ner till oss igen.. Du sitter där uppe, med Chiefen, Roxy och Pyret, och jag är ganska säker på att ni nu sitter och tittar ner på oss alla, med era otroligt vackra vingar, tror även att det blir ett himla skoj partaj där uppe ikväll...
Här har det småregnat lite Linn, kan tänkas det är dina tårar som kommer ner när du ser hur många som gråter här åt att du inte kan vara här och firas? Kanske du gråter av glädje när du ser hur många som verkligen älskar dig, saknar dig, önskar dig tillbaka... Men hur vi än försöker så kan vi inte göra det ogjort..
Men en sak vet jag säkert.. Det är att du får fira dina födelsedagar resten av ditt änglaliv, med en härlig känsla i din kropp, för NU mår du bra... Vi andra hade glädjen att få ha dig här ett par år, att lära känna dig, men nu lever vi vidare på skilda håll, innan vi igen träffas om många år.. Och då vet jag, att du kommer vara den som skrattar åt oss alla, eftersom du trots allt får vara med oss alla här nere nu på ett helt annat sätt, så du får nog se det ena och det andra, många skratt kan tänkas att det bjuds på från jordelivet, inga hemligheter kan undgå dig längre fröken :) Jag önskar och hoppas att du har en underbar födelsedag där uppe.. Och hälsa på dina nära och kära inatt efter att du partajat klart, vi alla behöver en påhälsning då och då....


Älskar dig hela vägen upp till dig och tillbaka <3



 

Av Teee - 6 februari 2013 09:10

Började på min träning för exakt 4veckor sedan, har hunnit med 17pass istället för 20 som var målet, meeen nu är det ny månad och inga missar tillåts :)


Blev vägning och mätning imorse och dagens resultat efter 4veckor gjorde mig glad:


Onsdag 6.2.2013

Mått:

Överarm: 34cm, ingen skillnad

Bröst: 101cm, -3cm

Under bröst: 81cm, -5cm

Midja: 71cm, -11cm

Handtag: 104,5cm, -7,5cm

Stuss: 115cm, -2,5cm

Lår: 64,5cm, -3cm

Vad: glömde mäta :(

Vikt: 79,8kg, -5,4kg

 

MÅLVIKT: 60KG 21.12.2013



Bara till o fortsätta :D


 

Av Teee - 28 januari 2013 22:02

Hoppsan...
Nu har det gått sådär länge sen jag bloggade igen... Men provar på ett inlägg idag före sängen kallar...

Har ett bra jobb som jag trivs riktigt bra med, har börjat plugga nu igen så nu studerar jag företagsekonomi, eller merkonom som de så fint heter här i landet :) tisdagkvällar och torsdagkvällar är det undervisning, vilket gör att dagarna blir ganska långa då.. Börjar med gymmet klockan 8 varje morgon, sen iväg och jobba, och så iväg till skolan direkt efter jobbet, så är gaaaanska så slut efter de dagarna.. Men det gör mig gott :)


Konstaterade ikväll hur glad jag blev när jag mätte mig på några ställen, och såg redan resultat, så gav mig en ordentlig sporre att fortsätta :)


9.1 började jag på gymmet, med målet att träna 5dagar i veckan, minst 1h om dagen på gymmet, plus normal daglig motion. Tänkte jag ska försöka blogga åtminstone på mina väg/mät-dagar vilket blir var fjärde vecka, men kanske slänger in ett inlägg emellan också :)

På gymmet har jag en nyckel med träningsprogram, och efter varje träning så kollar jag alltid hur många kilon jag lyft och hur många kalorier jag bränt, tycker det faktiskt är riktigt skoj :) Har dessutom börjat ha mera koll på vad jag äter, så Tom skrattar till och från lite grann när jag står och väger all mat jag lägger på tallriken, men det har å andra sidan hjälpt mig att må bra.. Träningen och maten har börjat få mig att vara piggare, sova bättre, och känna att jag mår bra...

Har till och med fått med hjärtat och träna, eller ja, han har inte börjat ännu, på onsdag är hans första pass, men ska bli så kul att få med honom också, är så glad för han har dragit ner på rökningen ganska mycket redan och det gör mig såååå glad, trodde aldrig det skulle gå om jag ska vara ärlig, men nu gör han mig så glad och lycklig genom en sån enkel sak som att minskat på ciggen... Är stolt över mitt hjärta som lyckats med något han inte trodde skulle gå så enkelt.. Nu är det bara resten av resan kvar för oss båda men den kommer vi klara galant :)


Nu tror jag sängen kallar, men har tänkt att jag ska lägga upp mina mått och vikt var fjärde vecka, så börjar med hur jag såg ut första dagen jag  började träna :)


 

Onsdag 9.1.2013

Mått:

Överarm: 34cm

Bröst: 104cm

Under bröst: 86cm

Midja: 90cm

Handtag: 112cm

Stuss: 117.5cm

Lår: 67.5cm

Vad: 39cm


Vikt: 85,2kg



MÅLVIKT: 60KG 21.12.2013

Av Teee - 31 december 2012 10:25

2011 slutade tyvärr ledsamt då min låtsassyster hastigt togs ifrån oss.. Året började med nyårsafton som jag spenderade ensam hemma, sambon jobbade natt.. Men var skönt med en lugn kväll också, dock lite trist.
I januari började jag som inhoppare/sjukvikarie på olika dagis i jakobstad, trivdes jättebra..
I februari hände inte mycket, gubben jobbade, jag jobbade till och från, sportlovet åkte vi till Luleå med Hanna o spenderade veckan med lite snöliv med pappa o familj..
I mars fick jag ett 5veckors vikariat på ett dagis och blev jätteglad, då visste jag vad jag skulle göra för en tid framåt iaf.. 13mars blev jag tyvärr lämnad av den person jag älskade och jag bestämde mig då för att åka till Kreta och jobba så fort mitt vikariat i jakobstad var slut.. Började packa alla mina saker, samtidigt som man skulle hinna med 2-3jobb vilket blev tungt..
April kom fort och den 13april satt jag på flyget till Sverige, för att den 17e april åka vidare till Kreta. Landade i värmen och kände snabbt att jag var hemma trots min hjärtesorg..
Tiden på kreta rullade på fort och mitt i allt började Tom öppna sitt hjärta och berätta vad han tycker, tänker, känner, hur fel han gjort och vad han egentligen känner och vill.. Jag visste inte hur jag skulle handskas med detta men jag stod på mig faktiskt ganska ordentligt och han fick denna gång jobba ganska så hårt innan jag släpptein honom i mitt hjärta.. Det bestämdes att han skulle komma till Kreta och jobba också, och vi kunde jobba på oss och se vad det blev till..
Juni gick fort, firade midsommar med kollegorna och bad i poolen, en riktigt bra dag :)
Syrran kom ner i juni/juli och skulle prova jobba men tyvärr blev hon inte kvar länge.. Men 2 roliga veckor fick vi iaf..
14juli var min födelsedag, började dagen med champagne och tårta på jobbet, på kvällen blev det lite utgång, för dagen efter på morgonen var det dags att hoppa i bilen för att hämta Tom från flyget.. Han började jobba direkt och kom snabbt in i jobbet vilket var skönt..
Augusti kom och likaså värmen som visserligen hade varit extrem senaste tiden.. I augusti fick jag veta att en kollega var gravid och så glad jag blev :) alltid kul med bebis :)
September kom, och äntligen skulle vi få en hel ledig helg istället för en 6dagars arbetsvecka. Tom berättade då att jag inte fick planera in något till lördagen, vilket gjorde mig nyfiken :) lördagen kom och jag vaknade på fel sida, vilket gjorde att Tom funderade på om vi skulle skita helt i dagen. Tack och lov gjorde vi det inte så vi åt frukost och hoppade sen i bilen för en roadtrip så vi hamnade på Bali där vi tog en fika på stranden och tittade på vågorna.. Efter det åkte vi vidare till Heraklion, gick på stan och shoppade lite.. När det blev kväll började vi söka efter en restaurang vid strandpromenaden men vi konstaterade snabbt att staden inte hade någon strandpromenad, så blev en restaurang i stan istället med utsikt mot vattnet.. Mitt i allt plockade Tom fram en ganska stor ask, och jag funderade vad jag skulle få, ett halsband eller armband var tanken.. Då började han prata lite grann och mitt i allt öppnade han asken och frågade "vill du förlova dig med mig?".. Jag blev stum, fick till slut ur mig att ringarna var fina, och efter en stund så fick han ett tårögt ja :) berättade för familjen senare på kvällen och de flesta av vänner och familj sa äntligen har han bestämt sig! :)
Resten av tiden kreta flög förbi och jag var så lycklig..
Oktober kom och hemresan närmade sig när jag mitt i allt fick veta att en riktigt bra vän omkommit i en bilolyck.. Tårarna blev många och saknaden stor.. Hon som väntade på att jag skulle komma hem o var så glad över min förlovning..
Resan hem gick sen bra, hann med o stanna i Sverige några dagar o träffa familjen.. Någon vecka senare fick jag veta att en vän från skoltiden omkommit, och jag tyckte att de börjar räcka nu.. Än en gång tårar..
November kom och mitt i allt hade vi en ny lägenhet inne i stan som vi i hemlighet renoverade och flyttade till, det var en spännande tid :)
December kom och mitt i allt fick jag ett heltidsjobb, vilket gjorde renoveringen och flytten och planeringen till förlovningsfesten stressigt men vi klarade av allt galant :)
Julen kom och vi åkte till Luleå för att fira med pappa, hade några riktigt bra dagar.. Sen kom vi hem, jobbet började för min del.. Firade jul med Toms familj på kvällarna.. I lördags fick jag veta att min gammelfarbror dog på fredagen, även då blev tårarna många och det är ännu tungt..

Nu är det sista dagen för i år, jag sitter på jobbet och ikväll bär det av med älsklingen som är ledig till vänner för en trevlig kväll och avslut på detta år..

Sammanfattningen av detta år är att det har varit ett helvetesår, väldigt mycket tårar och sorg, men jag har även hittat mig själv och jag går in i det nya året förlovad, lycklig, världens finaste lägenhet, en underbar sambo och härliga framtidsplaner :)

Gott nytt år på er alla :)

Presentation


Teee, en tjej som varit med om mycket, rent ut sagt kämpat sig genom livet, som nu kommit till en vändpunkt, både psykiskt och fysiskt. Vad är då bättre än att ventilera sig på bloggen?

Fråga mig

3 besvarade frågor

Senaste inläggen

Sök i bloggen

The guestbook

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014
>>>

Besöksstatistik

Tidigare år

Kategorier

Arkiv


Skapa flashcards