Ibland tänker man tillbaka.... Känslorna finns inte... Vetskapen om hur livet är idag har blivit verklighet...

Ibland är det med tårar i ögonen och saknaden av alla skratten som vi hade, som jag känner glädjen idag av att haft det så bra som bara vi kunde ha.. Saknaden är stor efter de skratten som uppkom av vår kärlek till varandra....

Men jag fick en äkta Bästa Vän, och vi kan dela våra skratt som vänner....

Även om minnena ibland är starka...

Jag hade heeeeelt glömt bort att det är min mät-dag idag... Vill egentligen mäta mitt på dagen, men tar och gör det nu ändå...

*springer iväg och mäter*

*tillbaka från mätningen*

YES YES YES YEEEEEEES :D

allt går åt rätt håll, trots att jag tyckt det stått stilla den här veckan.. :P

Totalt 10cm denna vecka, och sen jag började så totalt 20cm har försvunnit från alla ställen jag mäter på under 2veckor :D midjan har minskat 4cm på 2veckor och handtagen som alltid varit jävligast för mig har minskat 8cm, varav 5cm bara denna vecka :D

Tänk vad en sak som centimetrar kan göra någon glad :)

en fundering till föregående inlägg...En hö-allergiker kan med andra ord också fumla runt på höskulle utan problem :P

Skrattade lite idag... Imorse när jag vaknade, eller ja, har ju knappt sovit inatt, men när jag gick upp på riktigt ur sängen och gnuggade drömmarna ur ögonen, så konstaterade jag att trots kortison-nässprayen är jag fortfarande täpp i näsan när jag vaknar, efter att ha haft nästäppa i 7-8månader... Så jag skrattade lite när jag hittade denna;

"Om man älskar mycket kan det hjälpa mot täppt näsa. Sex är ett naturligt antihistamin, därmed kan det hjälpa både mot astma och hösnuva"

Nu är ju dock saken att trots bra sexliv har nästäppan ändå funnits där om morgnarna när jag vaknat.. Undrar om de då menar att jag skulle behöva ha lite tillfredställelse direkt på morgonen istället för utspritt under dygnet så nästäppan försvinner?

Ibland får jag konstiga funderingar, och ibland spårar de ur fullständigt, och ibland funderar jag på om det finns någon sanning i det man hittar som får mig att fundera...

MEN... Eftersom jag numera lever mitt singelliv, och inte kortison-nässprayen hjälpte heller, så blir det nog till att kontakta läkaren imorgon igen och se vad vi ska göra nu... Inväntar fortfarande allergi-test, men det var lång kö dit så får se när det blir av.... Men vad gäller nästäppan så hjälper ju ingenting, av allt jag provat, så något måste ju göras...

Så nu hoppas vi bara att läkaren inte säger åt mig att ha sex varje morgon för att se om den försvinner... Tänk vilket tråkigt liv att veta att man MÅSTE ha sex varje morgon för att kunna andas genom näsan, känna alla dofter, och odörer, för att inte behöva få panik när man sitter med munnen stängd för länge och luften börjar ta slut... Hur spontant skulle sexet vara då om man måste vet att "klockan 8.00 varje morgon ska vi ha sex, så jag kan andas resten av dagen..".. Hubba.. Tur jag redan konstaterat att nästäppan fanns kvar trots de..

Näe... Nu blir det till o äta en banan, dricka citronvatten, och sen diska undan gårdagens diskberg....

Kanske fundera mera :)

Jag har levt till stor del av mitt liv bakom en mask... Och jag lärde mig i slutet på december 2007 hur man skulle öppna sig, våga vara sig själv, inte leva bakom en mask längre.. Under 3år så levde jag i stort sett aldrig bakom en mask... MEN det är skillnad på mask och mask... Jag var mig själv, men jag hade ändå en mask.. Men en helt annan sorts.. Jag vågade vara mig själv, och det gjorde inget om jag gick osminkad en dag, om jag var på dåligt humör någon gång ibland, om jag skrattade, grät, fnittrade, blev generad, grät glädjetårar, jag var MIG.. Och idag är jag fortfarande mig själv.. Jag har inte behövt ha några hemligheter på 3års tid, bortsett från när jag överraskat familjen, Tom, Hanna eller någon annan, men det är glädjande hemligheter, eller överraskningar kanske är ett mer korrekt ord...

Det jag en gång hade, förlorade jag för 1år sen... Och det kom inte tillbaka... Men trots det, så stod jag inte kvar som svag, jag accepterade hur det var, lärde mig snabbt att ilska var ingen idé att känna, jag skulle förlora mera på att vara arg...

Men efter många fall som jag gjort, många gånger som jag slagit hårt i botten, så har jag klivit upp igen och har lärt mig att leva med fallen, men komma ett steg högre varje gång än vad jag var före jag föll...

Förra året, fick jag sååååå många gånger höra att jag var så stark, att jag hade en vilja, en styrka, en själ, som många beundrade, de ansåg att jag var beundransvärd som inte bröt ihop, föll igen, utan stod på mina ben, och visade att världen ligger framför mina fötter trots allt som skedde runtom, och att jag inte sviker de jag älskar vad som än sker...

Att inte svika... De vet de som betyder något för mig att jag inte gör.. Om jag inte måste... De vet att telefonen är på dygnet runt, dörren är alltid öppen, mina öron lyssnar alltid, och munnen ger råd om den kan...

Att finnas där, i vått och torrt, in sickness and in health, som det så fint heter när man verkligen älskar någon.. De gör jag.. De som finns för mig, så som jag finns för de, och som jag faktiskt känner att jag älskar, oavsett som vänner, familj, pojkvänner, flickvänner, djuren, ja allt vad man kan komma på, de finns jag där för vått och torrt, in sickness and in health...

Det är svårt, eller nej, inte svårt, men jag finner inte rätt ord.. Så vi säger svårt.. Det är svårt att se hur du har det, att du mår dåligt, och att det inte blir bättre.. Det hugger i mitt hjärta att veta att jag inte kan göra något... Inget annat än att finnas där för dig.. Jag känner hur dina tårar bränner innanför dina ögon, jag ser hur nära du är på att bryta ihop, jag förstår hur svårt det är att försöka vara så stark som du försöker, för att du inte vågar visa dig för svag... Därför försöker jag vara stark.. Så att du kanske inser att jag finns där, när allting är så svårt.. Jag finns där, när du känner att du faktiskt vill ge upp... Jag finns där, när du vill gråta, eller skrika, ut din oro, för att du inte vet vad framtiden bär med sig... Jag finns där... Trots min egen oro för dig, men när du behöver mig, då är jag stark... Jag behöver inte vara svag, när du behöver en stark stöttepelare, jag kan vara stark för dig...

The Day I Will Stop Loving You, Is The Day I Close My Eyes Forever!

Bara för att klargöra, texten är inte riktad till NÅGON, men den som tar åt sig, eller känner att den älskar/bryr sig/tycker om mig och är en del av mitt liv, var så god :)

Jag är stark
Men jag kan knäckas
Jag är envis
Och jag gör massor av misstag
Ja jag är hård
Och livet med mig är aldrig lätt
Att räkna ut, att älska
Jag är utsliten men ack så härlig
Allt du behöver göra är att hålla om mig
Och du vet, och du kommer se hur underbart det kan vara
Om du litar på mig, älska mig, låt mig
Kanske, kanske

En dag
När vi är på samma ställe
När vi är på samma väg
När det är OK att hålla min hand
Utan att känna sig vilsen
Utan alla ursäkter
När det är bara för att du älskar mig, du låter mig, du behöver mig
Då kanske, kanske
Allt du behöver göra är att hålla om mig
Och du vet, och du kommer se hur underbart det kan vara
Om du litar på mig, älska mig, låt mig
Kanske, kanske

Jag är förvirrande som fan
Jag är norr och söder
Och jag kommer förmodligen aldrig räkna ut allt
Men vad jag vet är att jag inte var tänkt att gå igenom den här världen utan dig
Och jag lovar jag ska försöka
Ja jag ska försöka ge dig varje liten del av mig
Varenda detalj du missade med ögonen
Då kanske
Kanske, ja kanske

En dag
Vi träffas igen och du behöver mig, ser du mig helt
Varje liten bit
Oh ja, kanske du älskar mig, kommer du att älska mig då

Jag vill inte vara tuff
Och jag vill inte vara stolt
Jag behöver inte vara fast och jag behöver verkligen inte hittas
Jag är inte förlorad
Jag behöver bli älskad
Jag behöver bara bli älskad
Jag vill bara bli älskad av dig och jag kommer inte att sluta för jag tror
Att kanske, ja kanske
Kanske, ja kanske

Jag borde veta bättre än att röra elden två gånger
Men jag tänker kanske, ja kanske är du min

Kanske, kanske kärlek

Är egentligen allt jag vill skriva idag...

Har ingen större lust till något.. Eller jo... Jag ville basta ikväll, men som vanligt i hyreshus måste man ju boka den flera veckor på förhand.. Hatar att inte kunna tvätta eller basta när man vill.... Jag ville ha en chokladdrink med vispad grädde ikväll, men dieten säger nej, och ett glas varm mjölk vill jag inte dricka trots att jag får... Jag ville gå till O´learys och ta ett glas vin, för det fick jag göra i onsdags enligt mitt schema, men gjorde inte, men då är alla andra upptagna ikväll...

Så jag satt och läste klart min bok, sen blev det filmtittande, men nu då? Klockan är ju bara 22, vad ska man göra resten av kvällen? Gå och sova vill jag inte göra, då vaknar jag vid 6-tiden och jag vill sova ut efter att ha inte fått mycket sömn senaste nätterna... Hoppas på mera sömn denna natt och inga mardrömmar.. De är för jävliga... Och de dök upp även när jag slumrade till på soffan idag.. Jag blir knäpp av de... Men blir jag riktigt trött ikväll så kanske de försvinner... Who knows?

Näe... Kanske jag ska ta och läsa en bok till eller nått...

Trevlig kväll allihopa...