så stal jag denna av Emelie :)

När man ibland känner att man är lite nere, eller bara allmänt trött.. Så kan ett skype-samtal göra en så lycklig... Inte bara det att man får sitta och titta in i ögonen på en person som man hyser otroligt starka känslor för, man får se leendet, man får se glädjen i ögonen, får se hur personen i fråga lyser upp så fort bilden komma igång på skype... Det gör mig glad, tänk att jag kan glädja någon så :)

Häromdagen var jag riktigt trött, och mitt i allt säger personen på andra sidan skärmen: "Nu kan jag inte hålla mig längre, jag måste visa en sak" och så hämtar den personen en t-shirt som den har beställt åt mig... Nu tänker ni som läser "och, vadå? vad är en t-shirt för speciellt?".. Men för mig var den speciell, för det stod nämligen en sak på den som gjorde mig glad.. Worlds Greatest... Och så ett smeknamn som denna person har hittat på till mig, och jag blev så glad... Det är en liten gest, en liten sak, men ibland är små saker de bästa sakerna... Jag skrattade för mig själv idag när jag gick från jobbet och tänkte "Jag längtar tills jag är hemma och kan hoppa i mjukisbyxorna, raggsockorna och den där t-shirten, och få träffa denna personen och lägga sig framför en film och bara slappna av tillsammans..." Till och med på Kreta, på väg hem i full storm, så tänkte jag på en t-shirt som jag sett en gång, i webcam :)

Men snart så är jag hemma, 13dagar kvar rättare sagt så sitter jag i Jakobstad, får se vilken dag jag får träffa denna person som gör mig glad bara.. Men tror jag kommer ha o göra när jag kommer hem, mycket pappersfix, mycket spring till olika ställen, mycket letande efter varma kläder i lådorna i förrådet, mycket vila, och så ska jag hinna med en lunch-date, och sen eventuellt något vindrickas på kvällen, om jag orkar, blir ju trots allt närmare 15h på resande fot så...

Tiden här nere har gått otroligt fort, trivs som fisken i vattnet och kommer troligtvis tillbaka hit hela nästa säsong, ska bli spännande...

Och så får vi se vad som händer i vinter.. Har en del o tänka på, bestämma sig för om man ska iväg och jobba då, men måste se hur allt yttrar sig med "han där hemma" också, vad det blir av det hela :)

Nej nu ska jag ta och krypa ner under en filt på uteplatsen, läsa en bok och lyssna på regnet och åskan som dundrar på här nu i fortfarande 27gradig värme :)

Här kommer förresten en låt som jag fick av en vän igår, som jag fastnade för direkt:

Jag kom på att pingviner är bra, och jag önskar att livet var lika lätt som att vara en pingvin.

Jag är hur trött som helst och vet egentligen inte vad jag pratar om.

Men jag kan inte sova och jag önskar att jag var en pingvin.

När pingvinerna hittar deras livpartner, så det blir dom faktiskt LIVSpartner. Dom lever tillsammans föralltid, och om dom tappar bort varandra på vägen så hittar dom alltid tillbaka till varandra.

Men nu när jag tänker efter så är nog människor också så.

Vi hittar någon som vi tycker om, tycker att  han/hon är den rätta, men nånstans på vägen så går något lite fel, så man gör separerar.

Men efter ett tag, kanske månader, kanske år, så går man tillbaka till varandra.

Men för det mesta händer inte det, om det nu verkligen inte är den rätta.

Om livet var lite mer som på film, att det oftast har ett lyckligt slut, så skulle det kanske vara lite lättare.

Det är nog alla sagor och disneyfilmer som har förstört människors syn på kärlek, iallafall mångas. Man lär sig att kärlek är som i alla dom där sagorna, men egentligen är det en saga om hur ont det kan göra.

Hur krossat kan hjärtat bli innan det brister fullständigt...

Jag har haft ett krossat hjärta (bara lite spricker på några ställen som är kvar nu), och jag är inte deprimerad över kärlek och livet. Det kan hända de här inlägget kanske låter så, men jag är nog egentligen bara trött och tänker alldeles för mycket.

För vilken normal människa börjar tänka på pingviner NU???

Började mitt i allt fundera på julen.... Vad gör man då?? Så som jag planerade för några år sen så skulle jag kastat Tom i bilen och åkt till Sverige över nyår, eftersom vi sa varannat år jul, varannat år nyår, pga hur han hade dottern fastän jag tyckte det var svårt eftersom jag ville ju vara just på jul med min familj, för det är viktigt för mig, men när jag själv då hamnade i en ny familj så måste man ju samsas på något sätt... Men nu... Vad gör man nu?? När inte de planerna fungerar längre?

Och vad ska man göra när halva familjen är placerad i Luleå, andra halvan i Kalmar, syrran i Nyköping och äldre generationen i Vagnhärad?? Vette faen hur jag ska lyckas hinna med o träffa allihop för middagar och annat, om jag åker hem över jul eller nyår....

Och dessutom så är jag eventuellt på väg bort i Januari igen för att jobba mera, så visst, en resa till Sverige över nyår skulle ju kanske vara bra så man kan flyga därifrån eftersom det är billigare, men då återstår ändå problemet, hur ska jag få ihop hela familjen för att kunna fira jul med de alla på samma ställe??

Det är länge kvar till jul, men som jag konstaterade, när jag kommer hem har jag ungefär 2månader jag kan arbeta hemma i Finland, innan jag antagligen ger mig iväg på nya äventyr igen.... Och det betyder att julen kommer närma sig snabbt och jag vill ha allting utrett och klart... Jag rent ut sagt HATAR att ha släkten på olika ställen i landet när jag är van med att ha dom på ett och samma.. Tidigare har det bara varit faster som varit den som bott någon annanstans, men hon försökte alltid komma hem... Men nu när ALLA bor på olika ställen så hatar jag det... Jag kände ett tag att om inte jag hade flyttat så kanske alla hade stannat kvar.. Men å andra sidan, jag är ju inte orsaken till att folk finner lyckan på olika ställen.. Och jag är glad att de alla mår bra där de är idag... Men ledsen för att jag ALDRIG kommer kunna ta båten över till Sverige igen och träffa HELA min familj igen, inom loppet av 2dagar....

Helt ärligt så är jag nära till tårar när jag skriver om det här för det plågar mig faktiskt... Men som jag skrev också, jag är glad att alla mår bra och är lyckliga där dom är, och jag får helt enkelt acceptera det.. Lika mycket som de fick acceptera att jag valde att byta land när jag tog det beslutet...

Men det är svårt... Så nu vet jag vad familjen känt när jag åkte... Bara det att de kände det nog inte som mig ändå... För de visste att jag kommer hem till dom...

Nu kan jag inte åka 3-4ggr i året för att hälsa på min familj och släkt, som jag gjort senaste 3åren...  Nu måste jag planera in det bättre, för det är mycket mera körande i Sverige, så det går inte att ta en spontantur över helgen längre...

Eller så får jag helt enkelt säga åt alla att börja komma till mig istället.. För trots att jag haft mer än heltidsarbete så har jag lyckats hitta tiden och möjligheten, och tagit mig tiden, till att åka över till Sverige mycket... Så kanske jag ska skaffa mig ett stort hus och bjuda in släkten till mig över jul och nyår istället.. Så slipper jag bekymra mig om problemet som kommer bli runt den annars härliga högtiden...

*funderar*

Det finns INGET som är så hemskt som väntan... Och nu menar jag inte vilken väntan som helst... Visst, för tillfället så vet jag somliga som väntar på att jag ska komma hem, och de tycker det är jobbigt... Men den väntan, att få träffa någon, den skulle jag mer än gärna ha hundra gånger om, istället för den väntan jag har idag....

Idag har mina tankar gått till en nära vän... En vän som senaste åren haft det tungt i sitt liv, för hon är sjuk... Hon har, liksom mig och många andra, en osynlig sjukdom.. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att hon skulle vara sjuk, den dagen jag träffade henne... Men inte är hon bara sjuk... Hon har en knepig, svår, allvarlig sjukdom, som jag, trots mycket läsning på internet, inte förstår mig på, kan knappt förklara den åt andra, jag vet bara lite kort egentligen... Hon är en tjej som alltid håller leendet uppe, men hon kan visa att hon har dåliga dagar, men hon har glimten i ögat.. Det är lite som mig, idag grät jag, men jag grät med ett leende för på samma gång tänkte jag positivt, och det tyckte min kollega var fint...

Den här vännen har senaste månaderna mått väldigt dåligt, har jag förstått, för jag själv har inte varit närvarande, och nu till slut så bestämde läkarna sig för att de skulle operera henne, trots att en person med denna sjukdom ska undvika operationer... Vad jag förstått är denna operation även den första i Finland, vilket kan kännas nervöst för läkarna också, men de hade kallat in specialister som gör en tryggare... Men man kan inte göra annat själv än att vara nervös, och hoppas otroligt mycket på det bästa...

Så min väntan... Den är inte på hennes operationstid... Den är helt enkelt väntan på att få höra hur operationen gick som var idag på förmiddagen.. Och det finns ärligt ingen värre väntan... Varje gång telefonen piper idag så hoppar jag till, nervös för vad som ska stå...

Och jag väntar ännu.. Jag vet att det inte bara är jag som väntar, även många andra där hemma väntar... Och vi håller alla tummarna för att allt har gått bra... Ska ju ta en fika med henne när jag kommer hem så det är ju klart att allt har gått bra idag :)

Vännen min... Tänker på dig idag, och väntar ännu mera men vet att du är en stark person så det kommer gå bra... Lovar att jag ska skynda mig hem sen från mitt äventyr här nere så vi kan fika :) Och så ska vi så klart ha spralliga äventyr och partaj :)

Så detta väntande... Hoppas jag snart har sitt slut....

Ja det undrar jag... Fattar ingenting av någonting...! Helt ärligt... Är länge sen jag varit såhär confused över något, men nu är jag, och inte bara över en sak... Meeen, de blir väl bra till slut...

Senaste 1½åren har varit jävliga... Faktiskt... Strul med förhållanden, vänner, familj, så kallad familj, jobb, sjukdomar, arbetslöshet, skola m.m

Saker och ting har hänt som man ångrar att de har hänt, man vill radera de åren som varit nnu och få leva om allting på ett mycket bättre sätt.. Känslorna har gått upp och ner, man har skrattat, gråtit, skrikit, roats, hatat, älskat, känt panik, rädsla och mycket mera... Och inte bara jag, utan nära och kära till mig också... Och det har varit tungt för alla, inte bara för mig...

För en månad sen började de mesta reda upp sig, jag fick ett jobb, i ett helt annat land, och jag åkte.. Jag valde att chansa... Och jag trivs, jag har slappnat av, jag mår bra och jag kan andas ut....

Men till min rubrik, what the f*ck is happening? Jaaa..... med ALLT! Hemma, både i Finland och Sverige, med familjen, med vännerna, med jobb, med sjukdomar och ja allt verkligen! Jag fattar ingenting....

När jag åkte så lämnade jag inte min familj eller mina vänner bakom mig... Jag lämnade ingenting BAKOM mig.. Jag valde att prova på ett jobb som lockade, men jag hade lika gärna kunnat tacka nej och stannat kvar i Finland som arbetslös, men nu var det en kort tid.. Och vad händer? Jooo.... De flesta man pratar med i både Finland och Sverige slutar nästintill att existera! Jag är inte bra alla gånger på att höra av mig heller, men jag försöker.. Jag är fullständigt slut ibland de kvällar jag är hemma, så jag orkar knappt skriva på datorn, jag slänger på en serie eller en film och latar mig helt enkelt... Om jag nu är hemma vill säga... Men trots det så försöker jag ändå upprätthålla kontakten med alla de jag vill, men vet ni vad, ni som läser alltså.....

Det finns EN person av allihopa som jag förr pratat med, som spontant slänger iväg ett sms åt mig och frågar hur jag har det, eller bara för att önska mig en bra dag på jobbet, eller fråga om jag kommer vara kvar länge för det börjar vara tomt i Jakobstad, eller vad som helst... Och jag blir så glad när jag ser på telefonen mitt under arbetsdagen och ser ett mess och man tänker glatt "yay någon tänker på mig"... Men för tillfället känns det som att de spelar inte ens nån roll att jag förr varit nära vänner eller familj, jag skriver inte mycket från mobilen till någon här nere, knappt så man hör av sig till hyresvärden, för det kostar för mycket, så facebook är min "räddning" till kontakt med folk jag gillar.. Och där kommenterar jag och skriver.. Men väldigt ofta får man knappt något svar.. Och det svider lite grann... Det känns som att folk tycker att "näe men hon valde att åka, varför ska vi prata med henne nu, vi tar det när hon är tillbaka" och att de förväntar sig i så fall att jag ska bete mig likadant när jag kommer hem som när jag åkte.. Men folk som nästintill ignorerar mig för att jag valde att göra en sak som dom antagligen aldrig kommer göra( jaaa jag tar faktiskt ignoransen som avundsjuka för att de VET att de kommer hållas på sin trygga lilla boningsplats där alla vet allt om alla, och nu pratar jag inte om en stad, utan om folk över lag som jag känner), så de människorna som sagt som ignorerar, ja de kommer nog även jag ignorera den dagen jag träffar på dom igen också.. För sånt folk som är för upptagna med sig själva hela tiden, men som har låtsats bry sig så otroligt före, de har jag inte plats för i mitt liv....

I så fall väljer jag hellre att ha den enda personen som faktiskt bryr sig i mitt liv, jag klarar mig bra med den, för jag vet att det är en som åtminstone vågar säga vad den tycker och tänker och känner, och som frågar......

Men vad mer om min status??? Ja du... Folk flyttar åt höger och vänster, hymlar ganska mycket och låtsas vara något de inte är, blir tillsammans med folk de talat illa om men tydligen skäms för att tala om för somliga....

Oj oj.. Idag är jag på ett skadegladshumör på ett sätt, typ skadeglad iaf, vet inte vad man ska kalla det.. Tänk om alla människor i världen skulle få veta hur mycket det egentligen pratas om deras ryggar...

*jag är inte bitter, men inte skadeglad, jag sitter egentligen bara och ler åt att folk tror att allting stannar i deras bubbla*

Och för att göra folk extra nyfikna....

Så avslutar jag detta blogginlägg med en enda liten mening som endast består av ren fakta....

Sen jag åkte, så har jag fått veta minst EN hemlighet om de flesta i min bekantskapskrets, både sverige och finland, som ni inte ens vet om att jag vet :)

/

Lilla fräcka Tina vinkar god natt för idag, med ett busigt leende på läpparna och vet att hon nu satt funderingar i mångas huvuden, och kanske till och med skräcktanken "Vet hon om min hemlighet?????"

You really left your mark
On this old house
And this old heart
I see you everywhere
And when I close my eyes
You're still there

And I know
You want me to move on
Start living a new life
Start writing a new song
Don't worry, I ain't going to ask you
To come back and love me
Baby you don't have to
Cuz I can be in love with you, without you

It's not that hard at all
It's like you're out of town
Just forgot to call
Just because you walked away
Doesn't mean my feelings have to change

Now I know
You want me to move on
Stop living an old life
Stop singing an old song
Don't worry, I ain't going to ask you
To come back and love me
Baby you don't have to
Cuz I can be in love with you, without you

Ohhhh and If you're gone for good
I hope that you'll go far
Cuz how I fell about you
Don't matter where you are

Yeahhh and I know
You want me to move on
Start living a new life
Stop singing an old song
But I can be in love with you
No matter where you go
No matter what you do
I can be in love with you, without you

Har varit en låååång helg.... Fredagen vet ni ju redan hur den gick, lördagen var det jobb 9.30-17.30 Sen bestämdes det att vi skulle ta en tjejkväll med middag och eventuell utgång... Hamnade på en jättemysig restaurang med jättegod mat.. Skulle det inte ha varit för att jag åt sååå mycket till förrätt så skulle man ju ha fått i sig varmrätten också, som var supergod.. Priserna på mat här nere är det så otroligt stor skillnad på mot vad det är hemma, men de gör inte mig nått, gott att äta ute ibland :)

Efter middagen blev det utgång.. Jag var så trött så hade tänkt att jag inte skulle vara ute alltför länge... Meeeeeen, när man tänker så har kroppen en förmåga att säga annat tydligen, så de slutade med att runt 5.45 kollade jag på klockan sista gången.. Så det kan gå, skoj hade jag :)

Söndag... mobilen ringde 10.55, Jamina frågade om jag kommer med till stranden.. Jag hade ju bestämt att jag skulle skaffa mig en solbränna, så självklart gick jag med.. Först mötte jag upp allihopa på ett engelskt ställe där vi åt frukost, sen gick vi till ett hotell som ligger på stranden, la oss vid deras pool, och gick och doppade oss i havet, innan vi gick upp i solstolarna igen.. Låg där några timmar, badade en hel del i deras pool, och tog det lugnt...

Sen åt Jamina och jag lite middag innan hon skulle till jobbet, och jag skulle hem för att ta en latkväll.. Var ganska slut efter väldigt lite sömn de senaste dagarna... Kollade lite film m.m och tog det lugnt.. Jamina ringde vid 23 och frågade om jag kommer med ut, men konstaterade att jag behövde sömnen....

Idag skulle vi haft lottning på arbetet om priserna, men det blir imorgon istället... Jobbet har gått bra idag, men ser framemot morgondagen, DOCK inte att vi börjar 8.30 istället för 9.30, meeen eftersom ingen lyckades sälja nått idag, eller jo en person, så har vi alla utbildning/träning, vad man nu ska kalla det... Så får se vad de blir till...

Näe nu ska jag nog ta och vila lite, fullständigt slut idag... Hade en tanke på att ta ett dopp i havet, men tror det är rödflagg där idag så gör bäst i att inte kolla.. Går kanske till grannens pool senare när det är mörkt istället :P

Jag kanske inte är någons första val, men jag är ett utmärkt val.
Jag kanske inte rik, men jag är värdefull.
Jag låtsas inte vara någon jag inte är, eftersom jag är bra på att vara mig.
Jag kanske inte är stolt över några av de saker jag har gjort tidigare, men jag är stolt över vem jag är idag.
Jag kan inte vara perfekt, men det behöver jag inte vara.
Ta mig som jag är, eller titta på mig när jag går iväg!

Ha en trevlig kväll allihopa :)