I torsdags satt jag i köket och packade.. Tom låg på sängen.. Det var tur för i torsdags var det tungt.. Tårarna brände innanför ögonen, rann längs kinderna, och klumpen i hjärtat vart bara större och större.. Det kändes för jävligt att packa då.. Det som är så otroligt tungt är att den här lägenheten, det här hemmet, det är det FÖRSTA stället som verkligen varit mitt hem sen jag flyttade hemifrån.. Det är första stället som jag mått så otroligt bra i, allting har känts rätt, jag har längtat till sommaren så jag kunde få måla staketet, fixa i rabatten, grilla, njuta av vår lilla tomt, inreda hemmet med alla de sakerna vi ville ha, cykla med Hanna runt kvarteret, gå mysiga promenader med Tom, bilda den familj Tom en gång pratat om, jag såg verkligen min framtid här, vår framtid.. Ja du, det fanns mycket saker jag ville göra, och vill göra, för det här är mitt hem, mitt riktiga hem.. Det är otroligt tungt att förlora något man verkligen älskat och trott på.. Jag har mycket kvar att packa och jag hoppas det går lättare än i torsdags..Tyvärr är denna dag inte lätt.. Jag ska såra den lilla flickan som för tillfället är lyckligt omedvetande om vad som ska komma.. Igår gick vi en promenad till stan.. På tillbakavägen stannade Tom vid kiosken, och Hanna och jag gick en liten bit till.. Då frågade hon om jag kunde berätta något om saker vi såg.. Det råkade sig så att vi var nära min lägenhet jag hade innan Tom och jag flyttade ihop första gången så jag visade vart den var.. Hon frågade om det var den lägenheten jag hade när pappa inte ville bo med mig.. Så jag berättade vilken lägenhet det var och hon mindes :) hon mindes även mera saker, som fick mig att verkligen pressa tillbaka tårarna.. Direkt efter berättelsen om lägenheten sa hon "jag minns att ni berättade att du inte skulle bo mera med oss, och jag blev jätteledsen. Och du började gråta, och Kisse och jag, men inte pappa.. Men jag vart jätteglad när vi blev en familj igen i det huset vi bor i nu.."Oj herregud vad det var svårt att höra, och att se.. Jag såg och hörde hur ledsen hon var när hon mindes det tråkiga, men hur hon sken upp som en sol när hon berättade hur glad hon är nu.. Oj vad tårarna bränner nu..Förra gången hon var hemma så var hon riktigt bråkig och gnällig mot mig hela veckan, det slutade med att hon fick mig att bryta ihop i tårar sista kvällen.. En av de första sakerna hon sa nu när hon kom hem var "den här gången ska jag vara jättesnäll mot dig Tina och inte bråka som förra gången"..Oj hur ska jag kunna titta in i hennes små ögon och såra henne en gång till?

På allt jävla prat rent ut sagt...

Och anklaganden.. Folk har frågat MIG hur JAG kunde vara så elak och en bitch mot Tom hela tiden, dygnet runt, hur jag kunde TVINGA honom att göra saker... Och Tom som bara fick ta allting jag sa, som folk inte förstod hur han kunde stanna med en sån som mig, som vågar säga hur saker ligger till, eller ja, skriva, hur han kunde tolerera att jag hade gnälliga dagar m.m

Såhär är läget... Vi var i ett VUXET förhållande, eller ja, det skulle det föreställa iaf med familj och framtidsplaner... I ett vuxet förhållande, där hjälps man åt.. Man pratar, diskuterar, frågar, skrattar, älskar...

I vårt förhållande har jag under de senaste 2åren haft mycket att klaga på, men jag har inte gjort det, för Tom har inte varit sig själv sen han svek mig första gången PLUS att han varit utan medicin så han har kämpat dagligen för att hålla masken för folk, men sjunkit ihop framför mig, så jag har inte pressat honom...Men även han har haft att klaga på, men han har samlat på sig allt istället för att prata, och sen då blivit förbannad för en småsak, vilket har varit tungt för jag är uppväxt med att man diskuterar om problem för att det inte ska bli stora bråk om småsaker, men det hör ju faktiskt till livet, man är aldrig nöjd till 110% och alla är såklart olika..

Jag och Tom lärde oss att leva med varandra, jag lärde mig hur jag skulle tacklas med hans sjukdom, som vissa dagar bara vill få mig att bryta ihop i tårar, när jag sett hur han mått.. Jag har försökt underlätta en del åt honom, när han varit för snäll och tagit på sig för mycket jobb, istället för att han ska handla trots att han haft bättre tid, så har jag gjort de, så att han kan vila. Jag har valt att sköta om hemmet, trots att jag jobbat dygnet runt, och även Tom gjort det, men han behöver vilan mer än mig, för att hålla sin hälsa i skick.. Men så har en dag kommit då jag kunde känna att allt varit skit med jobbet, jag ville bara gå hem och skrika rakt ut under täcket typ, och då blir man irriterad på de småsakerna som inte är gjorda.. Men det har ju varit en bisak, såna saker hör till vardagen...

Jag har alltid älskat Tom, och Hanna, över allt annat, och ALLTID gjort allt för att de ska ha det bästa... Alla våra flyttar vi har gjort, då har jag, troligtvis för att jag har vanan inne :) , varit den som tagit ansvar för att allting blivit utrensat och packat och klart till flyttdagen, och Tom har jobbat och vilat, men även hjälpt till, till en viss del.. Har lite att göra med att jag gillar att ha ansvaret över det, men även som Tom säger, när jag sätter igång och packar så är allt klart på en dag.. Så jag har jobbat mina dagar och kommit hem och packat under tiden han har gjort mat t.ex Men vissa dagar även då kunde jag bli sur/arg/butter/ledsen för att han inte kunde komma och fråga mig "vill du ha hjälp nu när du ska gå igenom det där rummet".. Det hände att han gjort det, men ibland blev de bara inte så.... Men det accepterade jag, för jag fick på något sätt ut något av att rensa ut allting som jag tyckte var onödigt, och sen att packa upp allting i lägenheten/huset, och jag blev så otroligt glad när Tom kunde säga vid flytten till vännerna som hjälpt oss varje gång "Fråga Tina vart allt ska vara, hon är så duktig på det".. Tänk vad glad man kan bli för en liten kommentar av någon man älskar :)

Senaste tiden, så har varit svår mellan Tom och mig.. Tom har sedan årsskiftet tvekat på sina känslor, och det har jag väl egentligen vetat om sen vi blev tillsammans igen.. För då tvekade jag, när han ville att vi skulle flytta ihop igen.. Men jag läste alla meddelanden från honom då, och kände "Fan!, han menar faktiskt det han skriver den här gången, det här är äkta, det är på riktigt, det är äkta kärlek." Och då försvann min tvekan och vi diskuterade och valde att säga upp min otroligt fina lägenhet, sälja i stort sett alla mina möbler för han ansåg att hans passade bättre för att de var större :) Män! De ska alltid ha det som är störst ;)

Och min lägenhet behövde tömmas före huset behövdes..

Men iaf, sedan årsskiftet.. Vi har pratat, mestadels är det jag som pratat, eftersom Tom har lite svårt att uttrycka sig ibland när det gäller negativa känslor, eller sätta fingret på vad som är fel, vilket har gjort det otroligt svårt att försöka komma underfund med vad felet varit... Även om jag känt, och egentligen vetat, senaste 3månaderna, att de här förhållandet skulle ta slut, så har jag försökt... Jag har försökt så otroligt mycket..

Vi åkte till Luleå i början på januari, min syster kunde inte komma då, men jag minns att jag skrev till henne på facebook, "Jag hoppas vi ses om 7veckor <3 " och jag minns att Tom sa att han såg att jag saknade henne då.. Vi planerade nämligen första gången vi var i Luleå att vi skulle åka tillbaka på sportlovet som då var 7veckor efter den gången, och jag önskade verkligen min syster skulle komma dit och Tom tyckte det var toppen att mina båda systrar kunde komma då, och vi kunde ta med Hanna.. Jag var så lycklig att han tänkte, planerade och bestämde, att vi skulle träffas igen, förhoppningsvis allihopa...

En helg senare ville Tom ta med mig utomlands på en romantisk weekend, men vi hamnade i Tammerfors.. Vilket resulterade i en superhärlig helg, med god mat, dryck, mycket promenader och mycket kärlek.. Min tveksamhet försvann efter dessa två helger tillsammans...

Efter en tid blev Tom som utbytt igen... Han började strunta i de där små sakerna, som mest är vett och etikett egentligen :) Han kunde strunta i en sån enkel sak som att ringa mig och säga "hej, de ringde just från ena jobbet, kan jag jobba ett par dagar eller har vi något annat?".. Jag själv tycker det är en enkel liten och framförallt trevlig sak att ringa och kolla före man bokar upp sig lite grann :) Tack och lov var det bara en gång som jag hade planerat en resa för oss :) Men de där andra sakerna då? Som jag ibland har stört mig på... Jag vet inte vad Tom har stört sig på hos mig, eftersom han inte sagt mycket, men jag har sagt till honom ibland vad jag önskar han skulle kunna få göra, mest för att han fortfarande är som de flesta karlar, de ser inte allting ;)

Det som har varit bra är att han jobbat 4nätter, ledig 4nätter, vilket varit både positivt och negativt.. Positivt för vi har 4dagar att göra vad vi vill på utan att ta semester, negativt för de dagar han jobbat har vi mestadels bara setts över middagen, men det har å andra sidan varit guld värt, för att titta i hans blå ögon vid middagen är så underbart...

Men det jag stört mig på, än en gång, har varit de lediga dagarna.. När jag har jobbat, så har jag kommit hem, vissa gånger till maten på bordet *ler* och vissa dagar till de där kaoset som ingen av oss orkade när vi jobbat som galningar dagarna före... Men de lediga dagarna.. Ofta innan jag gick hemifrån på mina lediga dagar så kunde jag bädda sängen, se till att de där dammråttorna som besöker oss alltför ofta är borta, tvättat tvätten som fyllt upp tvättkorgen än en gång, och ibland till och med hunnit med att fixa till mig själv för att man vill känna sig lite finare en dag :)

Sen kunde jag få lata mig, för då kände jag att det var gjort.. Eller så var jag så fräck att jag lät allting vara tills Tom vaknat/kommit hem, så har vi gjort det tillsammans :)

Men det som sårat mig senaste 2månaderna.. Det har varit att Tom de lediga dagarna varit "blind" för hemmet... Han har valt att inte göra något hemma, utan istället vaknat till liv någon gång, åkt iväg till vänner för en morgonkaffe, och sen ganska ofta kommit hem samtidigt som jag slutat jobbet, om jag inte haft flera jobb den dagen och kommit ännu senare.. Och då har han haft 4lediga dagar som ofta, INTE ALLTID, men tyvärr lite för ofta, spenderats med att sitta med vänner istället för att göra lite enkla saker hemma, en dag... Jag har absoluuuuut inget emot att han sitter med sina vänner, jag har sagt åt honom att jag skulle självklart göra detsamma om jag hade haft möjligheten till det, men jag önskade av honom att vi kunde hjälpas åt att hålla rent hemma, genom att han kunde sköta en del de dagarna han är ledig, eftersom jag ofta gjorde det på helgerna, eller kvällarna, då man var ledig...

Tom vet det här, och han accepterade att jag önskade det lilla av honom.. Någon timmes pyssel hemma för att ha lite rent och fräscht, innan han smiter iväg hela dagen... Och han tog det riktigt bra.. Jag var lite rädd för att säga att jag håller på att gå in i väggen med 3jobb plus hemmet, tvätten, mathandling och förhållandet... För jag var rädd att han skulle bli lika arg som han blev för allt annat som inte var som han ville.. Tom kunde ibland ha lite väl svårt att ta negativ kritik, så ibland fick man akta tungan, iaf om man hette Tina... Men jag tänkte till många gånger också... "Om jag skulle varit ledig idag, och kunde suttit hos mina vänner hela dagen, då hade jag gärna också gjort det bara för att komma ut lite grann"... Och speciellt, än en gång, med Toms sjukdom... Så behöver han vila.. Men då är det positiva att han har ju ett psykiskt krävande jobb, inget fysiskt.. Bortsett från att det är kroppen som blir trött...

När jag valde att åka till Luleå för 2veckor sen, så var det en spontanresa... Jag satt hemma hos Anne först på kvällen, och sa att jag har märkt på Tom sedan han i stort sett skrämde livet ur mig i ett bråk dagen före, att han inte varit sig själv, och jag tänkte att han skulle få åka till villan ett par dagar när han slutat nattjobbet för att få slappna av och komma från hemmet.. Men då skulle han köra lastbil på dagarna så det skulle inte gå... Så jag sa till Anne att jag borde kanske åka bort istället, men jag visste inte vart... Jag fortsatte vidare till Danika den kvällen, och vi pratade om just grälet och vad jag börjat fundera på, om att Tom behövde egentid igen... Och hon tyckte också att jag skulle åka någonstans istället, oavsett om det bara var till villan, eller till vänner, eller till familjen.. Jag minns att jag sa att jag skulle gärna åka till villan, för där trivs jag lika bra som Tom, men det skulle kännas fel, att veta att jag sitter i ett hus som tillhör någon som det kändes som man blev hatad av utan anledning.. Jag berättade för Danika att efter vad Tom hade sagt i grälet, som fick mig att bryta ihop fullständigt för det förde mig tillbaka några år, tyvärr, så behövde jag verkligen komma bort och jag trodde Tom behövde det också, för att tänka till hur han faktiskt sårat mig då och vad han egentligen ville, jag blev kall egentligen, nästintill så jag slutade bry mig om allt.. Vi pratade vidare och jag sa att jag tror jag åker till Luleå imorgon... Jag kontakte pappas sambo och frågade om de går att jag kommer dit två dagar.. Det gick bra.. Jag kontaktade Tom och sa att jag tror det är bäst för oss båda, även om han skulle jobba.. Och han höll med.. Dagen efter åkte jag till Luleå... Det jag ångrar idag är att jag faktiskt inte valde att åka ner till mamma, när jag faktiskt hade en hel vecka ledig.. Men det tänkte jag aldrig på eftersom Tom skulle jobba och vi skulle inte hinna dit och tillbaka, och jag ville inte åka ensam eftersom jag visste att mamma och alla där borta ville ge honom hans julklappar själv.. Eftersom vi inte varit dit och firat jul ännu...

Faen vilket rörigt inlägg det här är... Men jag måste ju få ur mig orden nån gång... På ett sätt vill jag skriva ett så argt inlägg, för jag är så arg, sårad, besviken, ledsen, på sättet allting har gått till här.. Alltså själva separationen... Och folks reaktioner utanför... Jag är arg på Tom, och han vet att det är för att jag känner mig så lurad på vad jag gav mig in på, och att jag satsat över 100% på förhållandet men det största delen av tiden har han inte gett hälften... Jag är så ledsen när jag tänker tillbaka i höstas, hur lyckliga vi var.. Hur lycklig han var när han räknade ner dagarna tills jag skulle komma från Kreta, hur ledsen han var att han var i Närpes när jag kom hem med flyget för han hade velat hämta mig med en stor bukett rosor och mys hela helgen och inte gå utanför dörren, hur noga han var med att jag skulle absoluuut bo hos honom och inte hos en vän tills min lägenhet blev ledig igen, och även när min lägenhet var ledig igen så fick jag inte bo där, för han ville gosa in sig med mig.. Jag är så glad, men så ledsen, när jag tänker på en sån enkel status på facebook som han lade under hösten, att han hade sin söta sötnos sovandes i sin famn igen.... Jag blev lycklig när jag såg den, för en sån liten mening betydde att han mådde bra, av att ha mig där, nära, igen.......

Jag skulle kunna vara den bitch som en del tror att jag är, men jag förstår inte varför folk tror det.. Om det är för att jag skrivit på facebook om när jag haft en dålig dag och ska väl hem och ta tag i disken, tvätten, städandet, maten m.m Och inte skrivit att VI ska göra det.. Men vad är då felet när man ser alla andra familjer som skriver om att de ska hem och göra något? Det är ju för sjutton bara vardagssaker som alla familjer gör... Och ibland så är allt en negativ mening behöver ett positivt svar... Det har jag märkt vilken skillnad det kan göra.. När någon bara säger kort "äsch, de där klarar du galant idag, solen skiner bakom molnen" eller vad som helst som får en att le lite grann... Oftast känns hemmet som en tung belastning när man just slutat jobbet, man har kanske inte lust att gå hem och börja med maten, ta hand om disken, och plocka lite grann.. Men det är ju bara vardagssysslor..

Och sen undrar jag ju också lite grann, just före separationen så var jag riktigt ledsen, för Tom valde att jobba hela dagarna och nätterna, emellan de var han hemifrån en hel del.. Och jag kände att jag, som just de 2veckorna, råkade köra 3jobb om vartannat inklusive sjukdom, inte orkade med allting där hemma, men jag kunde inte heller be Tom göra det, som skulle orka jobba natt och köra lastbil om dagarna... Så jag gnällde av mig lite grann istället.. Som vilken normal människa som helst med känslor skulle göra.. Där emellan skrev jag om min kärlek till Tom, om blommorna som jag tänkte köpa till mig själv som jag valde att köpa till Tom i sista minuten för att han är lika underbart härligt bra som jag, om hur lycklig han gjorde mig när jag kom hem från jobbet en dag och möttes av skurhinken i hallen och tumlaren som surrade.. Men min kärlek till Tom, de såg inte folk, de tog mitt gnäll om att jag inte orkade gå hem och göra alla vardagssysslor igen, som att jag klagade på honom.. Trots att jag inte gnällde.. Hur kan man göra så? Alltså bara se de negativa sakerna? Är folk i världens så inåtvända och bara läser de negativa händelserna? Det är samma med nyheter, om det står på nyheterna att de hemlösa i Afrika har fått mat för 1 år, då tittar man bort, men om det står att någon blivit misshandlad, ja då ska man mitt i allt lägga sig i och försöka fundera varför personen i fråga blev misshandlad.. Människor överlag dras till det negativa i världen, vad det än gäller, även om man försöker blunda, och så gör de sin egen tolkning utav det hela.... Vilket ofta resulterar i helt otrooooliga saker och funderingar...

De märker man ju på sig själv när man funderar om något man läst eller sett, oj vad tankarna kan spåna iväg och man kan fundera vad det egentligen betydde.... Men kanske folk ville se oss gå skilda vägar, människor är ju ganska egoistiska varelser trots allt....

Näe alltså... Jaa.... Osammanhängande inlägg är detta som sagt...

Det jag ville få fram, det var egentligen att jag anser att OM jag hade velat klaga på TOM, så hade jag haft befogenhet att göra det, MEN jag valde att inte klaga så mycket som jag kunde göra, för att jag ÄLSKADE honom, han var min tvillingsjäl, den man jag ville dela livet med, han var min bästa vän..

Tom är inte perfekt, men han var perfekt för mig trots att jag inte alltid var nöjd och trots att jag lämnade honom en gång...

Jag är inte heller perfekt, jag har säkert mycket han kan klaga på och han lämnade mig flertalet gånger, men trots det så valde han MIG 4ggr, kom tillbaka utan att jag bad honom,

så något måste jag ha gjort rätt iaf........

oj...Ja.....Alltså....Hmm... Vad säger man.... Vilken kväll de vart.. Och LÅNG...

06:49 på lördag morgon var man hemma igen, efter att ha träffat Danika klockan 21 kvällen före... Men faen så kul hade vi :)

Mycket dansande, mycket drickande, mycket pratande, mycket skrattande, mycket funderande, mycket skämtande, mycket flirt och gos(inte jag dock) :)

Natten fortsatte hemma hos Danika, hoppade ur taxin där, sprang hem till mig efter mera dricka och bättre skor, kom tillbaka, snackade massa skit, Danika fick för sig att ringa ett fyllesamtal som skämde ut mig lite grann, men skratt bjöd hon på när jag hörde vad hon sa, vart hon fick allt ifrån vet jag dock inte :P Men någon gång måste man väl vara den som rodnar lite också :)

Hemgång blev det som sagt tidigt på morgonen, somnade ganska snabbt och när exet kom hem från nattjobbet någon timme senare så hade jag tydligen mumlat något, stirrat på honom som en galning, sagt något namn otydligt, fnittrat, haft ett stort leende och somnat om igen... Kaaaaanske man inte var så pigg då.. Vid 10-tiden på morgonen var jag upp fram och tillbaka och hjärtat hoppade ett extra slag när jag blev skrämd av att Tom hade kommit från jobbet, för jag hade inget minne av att han kommit hem, och jag som alltid vaknar när nyckeln sätts i dörren...

Somnade iaf om, vaknade vid 14-tiden när Anne ringde, gick upp, var den väääärsta dagen jag varit med om dagen efter, dock ingen baksmälla ännu :) Men tung var den.. Tom körde mig för att jag skulle fixa inför bröllopsmässan med Anne, det var tungt...

Kvällen blev lugn, hemma i soffan, trött, tung i huvudet, träningsvärk i benen....

Och idag bjöds det på bröllopsmässa.. Modellerna var så fina i Annes klänningar, och var så kul att stå där med henne och prata med folk som ville ha klänningar :)

Denna kväll dock går även den i lugnets tecken så man orkar med kommande veckas jobb...

Men en riktigt skoj helg har jag haft, och ser fram emot nästa gång :P

Har inatt drömt allt möjligt.. Har drömt att jag åkte och tog blodprover på morgonen, som jag ska göra alldeles strax, men de tog för mycket så jag svimmade... Sen drömde jag om nästa veckas gastroscopi som jag fortfarande inte förstår varför jag ska på, men ska prova ringa idag och se vad de säger :)

Sen drömde jag att bilen jag fixade i söndags stannade idag, mitt i stan, och jag ringer sambon och han svarar "de är väl inte mitt bekymmer, du skulle ju fixa den själv i söndags så du kan väl fixa den nu också..." så han måste ju ha vaknat på fel sida...

Sen drömde jag att jag var gravid, men ungen kom ut som en trotsig tonåring som förklarade vilken dålig mamma jag är...

Tror jag kanske inte behöver barn trots allt, även om babysjukan är stor till och från...

Ja du, drömmar kan man inte styra över, men HUNGER, det är något man kan styra över.. Dock har jag inte fått äta sedan tidigt igårkväll pga provtagningen jag snart ska på, men är såååå hungrig så vet inte vart jag ska ta vägen riktigt... Men kanske man får i sig något vettigt efter att proverna är klara...

Nu är det dags att rusa iväg så jag kommer till jobbet någon gång också...

Tredje dagen denna vecka, veckan går faktiskt sakta, men kan vara för att jag är fullständigt slut i kroppen också, förkylningen verkar vara på väg o ta mig igen...

Ha en bra dag allihopa :)

Och vilket välkomnande, de kan jag gärna ta flera gånger :) god natt allihop..

Bildbevis på dagens bilfix :) Gick riktigt snabbt och smidigt så nu har jag en sak till som jag klarar av att fixa med mina bilar :) Sminket på plats, naglarna fixade och smyckena som vanligt på, mjukiskläder för övrigt.. Så fixar man bil Tina-style :)

Sådär ja :) Nu har jag varit duktig och tagit bort det aaaaalldeles förstörda fördelarlocket, och satt dit ett nytt och fint och bilen går utan problem igen :) Mat i magen har vi fått, så nu ska jag packa ner datorn och in med sakerna i bilen för att starta resan hemåt...

Ha en bra dag allihop, ska spendera dagen i bilen i solen :)

Vaknat till liv av att sambon skickade meddelande och jag hade glömt ljudet på på telefon... Men det gjorde inget, fick ju prata en stund med honom också :)

Efter att ha försökt somna om lite grann utan större framgång, så hoppade jag i kläderna, och nu är sminket(läs ögonbrynen) på plats så man vågar gå ut, så nu ska vi hoppa i bilen och åka till Biltema för att köpa fördelarlocket till bilen så jag kan starta hemresan...

Får väl slänga in ett inlägg sen om hur det gått :)

Ha en bra dag i solen allihop, antar att den skiner överallt idag :)