Jag kom på att pingviner är bra, och jag önskar att livet var lika lätt som att vara en pingvin.

Jag är hur trött som helst och vet egentligen inte vad jag pratar om.

Men jag kan inte sova och jag önskar att jag var en pingvin.

När pingvinerna hittar deras livpartner, så det blir dom faktiskt LIVSpartner. Dom lever tillsammans föralltid, och om dom tappar bort varandra på vägen så hittar dom alltid tillbaka till varandra.

Men nu när jag tänker efter så är nog människor också så.

Vi hittar någon som vi tycker om, tycker att  han/hon är den rätta, men nånstans på vägen så går något lite fel, så man gör separerar.

Men efter ett tag, kanske månader, kanske år, så går man tillbaka till varandra.

Men för det mesta händer inte det, om det nu verkligen inte är den rätta.

Om livet var lite mer som på film, att det oftast har ett lyckligt slut, så skulle det kanske vara lite lättare.

Det är nog alla sagor och disneyfilmer som har förstört människors syn på kärlek, iallafall mångas. Man lär sig att kärlek är som i alla dom där sagorna, men egentligen är det en saga om hur ont det kan göra.

Hur krossat kan hjärtat bli innan det brister fullständigt...

Jag har haft ett krossat hjärta (bara lite spricker på några ställen som är kvar nu), och jag är inte deprimerad över kärlek och livet. Det kan hända de här inlägget kanske låter så, men jag är nog egentligen bara trött och tänker alldeles för mycket.

För vilken normal människa börjar tänka på pingviner NU???