Somna ALDRIG utan att ha talat ut så att ni är vänner.

Genera aldrig din partner inför andra.

Var först med att säga förlåt.

Kritisera mindre. Upptäck berömmelsens makt.

Förlora en del gräl. Det är inte så farligt faktiskt.

Ge din partner blommor och presenter även när det inte är hans/hennes födelsedag eller bröllopsdag.

Ha en TV/data/mobil-fri kväll emellanåt och ägna er åt varandra.

När du kommer hem, försök då att prata med din partner innan du gör något annat.

Håll varandra i händerna oftare.

Öva er i att röra vid varandra utan att det handlar om sex.

Ät en måltid till levande ljus emellanåt.

Försök att hitta någon fritidssysselsättning som båda gillar.

Innan ni börjar gräla, fråga dig: " Är detta värt att strida för?"

Håll dina löften.

Försök att skratta mer tillsammans.

När den andre säger "Jag älskar dig", så diskutera inte- ta bara emot.

Gör besök på platser som ni tyckte om när ni började ha sällskap.

 Glöm aldrig bort din partner, minns att din partner alltid kommer i första hand när du planerar något.

Lyssna med ögonen, känn med hjärtat, visa med kärlek.

Tårarna rinner.. Trodde aldrig att DU, DU som jag litar på, som var så förstående och tröstande då, som fick mig att våga förstå och ta det stora steget upp från botten och inse att det inte var mitt fel att jag blev misshandlad dagligen, du som fick mig att våga känna att jag är starkare än honom och att INGEN förtjänar att bli slagen vad man än har gjort fel, du som fick mig att bli Tina igen.. Jag trodde aldrig, ALDRIG att DU skulle säga de ord som nu fått mig att bryta ihop, känna att det var ju faktiskt mitt fel att jag var blåslagen för att jag brydde mig om det förhållandet jag var i då.. Satan så tårarna rinner, jag är inte arg på dig, men jag är ledsen. Jävligt ledsen för jag trodde att du om någon förstod, men nu är det enda jag hör dina ord. Ord sårar verkligen mer än handling.. Linus slag i ansiktet på mig gjorde inte hälften så ont som det här gör i hjärtat.. Jag vet inte om jag någon gång kan förlåta dig för dina ord, men trots det kommer jag alltid vilja ha dig som en viktig person nära mig.. Vet inte om du läser, men om du gör det så hoppas jag du kan känna kniven i mitt hjärta som sakta vrids om.. Det tar ett tag, och några ordentliga förlåt från dig, innan jag kan låta allt bli som vanligt igen, för jag trodde aldrig någon skulle få mig att känna mig så förnedrad och jävlig, men jag bryr mig trots allt fortfarande om dig. Och förlåt mig för att jag lyckats få dig att känna att jag förtjänade misshandeln.