Jag brukar läsa en tjejs blogg, har följt henne till och från i några år nu... För ca 2½år sedan var hennes man otrogen mot henne, hon kom på dom efter att ha följt sin magkänsla och följt honom en kväll... Sen ljög han henne rätt upp i ansiktet trots att hon konfronterade dom båda på plats... Då var hon gravid, men förlorade barnet för hela otrohetsaffären och allt som hände efter konfrontationen var för tungt för henne... Jag led så otroligt mycket när jag läste om henne, och hur hon detaljerat beskrev sin magkänsla och allting före konfrontationen... Till slut hamnade jag ju själv i samma situation, dock utan barn.. Och jag förstod verkligen hur det kändes när den man älskar över allt annat, som man planerat att leva livet med, testar gräset på andra sidan... Jag skrev lite grann med henne då, för att förstå hur hon kunde leva kvar med honom, utan att vara arg, utan att hata... Jag lärde mig snabbt att ilska, frustration och tårar... Det hjälper ingenstans... Risken att förlora min bästa vän var alltför stor då... Så vi levde som bästa vänner, trots att jag innerst inne hatade honom.. Men sen ångrade han allt, och jag tog honom tillbaka.. Vi började vårt lyckliga liv igen, efter lite prat och funderande...

Men nu skulle inte de här blogginlägget handla om mig.. Men det är otroligt hur lik man kan vara någon man inte känner...

Men till saken... Nu när jag kom hem från Luleå, efter att ha plockat och fixat lite grann här hemma... Så satte jag mig ner för att i lugn och ro ta det lite lugnt, skriva lite blogg, om dagarna i Luleå och ett om älsklingen, men efter att ha läst hennes blogg ikväll, så föll en tår längs min kind... Och jag valde att fokusera på henne, och hennes händelser, och skriva lite om det.. För det är faktiskt en TYVÄRR normal händelse hon är med om....

Nu har de levt lyckliga, och börjat om på ny kula, sedan otroheten och missfallet... Nu är hon gravid i fjärde månaden igen, och han har varit så glad och lycklig.. Hon har fått ett nytt jobb sen ett år tillbaka som hon var orolig att hon skulle förlora för att hon blev gravid så snabbt men mannen stod vid hennes sida och stöttade henne i oron och hon får behålla jobbet.. De var jätteglada, båda hade toppenjobb med bra inkomster, förhållandet var perfekt och allting redo för barnet... För 2månader sedan så bestämdes det på hennes mans jobb att han skulle börja jobba skift... En vecka natt, en vecka dag.. Hon skrev i bloggen att hon blev lite ledsen för det, eftersom förra otroheten hade startat i samband med nattarbete.. Hon fick en oros känsla helt enkelt, men de pratade ut om det, och han berättade att han aldrig skulle kunna tänka sig att vara otrogen, ljuga eller svika henne igen.. De är på en ny kula, en nystart, där de lever det liv de båda vill leva och har barn på kommande, varför skulle han då ljuga eller svika henne igen när de satsat igen?.. Hon trodde på orden...

Men igårkväll fick hon reda på att han ljugit för henne... Hon vet inte om han är otrogen, eller om han bara ljugit och svikit henne igen... Han lovade för länge sen, att han knappt pratat med tjejen han var otrogen med, vad jag förstått så bor de i en liten by där man inte kan undvika att krocka på varenda människa i byn... Men i vilket fall, han svor att han inte har någon direkt kontakt, de har pratat nån gång när de träffats på affären men ingen attraktion finns eller så...

Igår när han åkt till jobbet, så pep hennes mobil, hon öppnade meddelandet, läste några rader och tappade telefonen... Tårarna föll... Nu har jag kopierat några rader ur hennes blogg istället för att skriva om nästan samma sak...

"Jag tog upp mobiltelefonen igen och läste med tårfyllda ögon meddelandet i min telefon som var från Anna. "Hej gullet, det är din nattvecka nu va?Vilken tid vill du att jag kommer och hälsar på dig i natt?puss å kram". Eftersom maken och jag har likadana telefoner så förstod jag nu att han har åkt till arbetet med min mobiltelefon, På våra mobiltelefoner har vi som så många andra i dagens tid så att hela konversationen går att se i en och samma ruta.Det gjorde att jag såg på samma gång att det hade skickats meddelanden tidigare mellan dem.Jag gjorde det dumma valet att titta längre bak i deras meddelanden och jag såg då att han inte vill träffa henne på dagen för att jag kan få reda på det och jag skulle bli ledsen, men hon var välkommen att hälsa på hans arbete de veckor han arbetar nätter. Min make jobbar nämligen tillsammans med en man på nätterna och dagtidsveckan jobbar de 5stycken. Så jag gissar mig till att det är därför han bara vill träffa henne på nattskiftsveckan. Men jag blir så ledsen! Jag gjorde något dumt. Jag raderade det meddelandet hon skickade ikväll och lade mobilen på samma plats den låg när han åkte. När maken kommer hem imorgon vet jag inte vad jag ska göra. Ska jag låtsas som ingenting har hänt, att jag inte vet något eller ska jag konfrontera honom? Men jag vet inte om han är otrogen eller om han bara träffar henne som vän. Jag är så rädd att konfrontera honom, tänk om det blir värre än förra gången och jag får missfall igen. Men så tänker jag att det kanske är bra om jag förlorar det. Maken har nu gjort sitt andra misstag och en sådan fader vill jag inte ha till mina barn. Jag gråter för att jag känner mig så elak som har sådana tankar, men min make har ljugit för mig igen.Vad ska jag göra?"

Hon har mycket mer skrivet i sin blogg, men jag blir så ledsen när jag läser att det hänt henne igen, och att maken är så otroligt FEG att han inte vågar berätta att han har kontakt med henne och att han vill träffa henne/träffat henne... Att en människa kan vara så sjukt feg, eller ska man säga svag kanske, som inte vågar stå för vad man vill göra, eller funderar på att göra, att man måste ljuga för den man delar sitt liv med? Det är ju ändå ens partner man ska berätta allt för, inte dölja något, inte vara orolig för något för.. Ett förhållande fungerar bara med fullständig öppenhet och ärlighet...

När jag läste hennes inlägg så tänkte jag tillbaka på hur mitt hjärta och jag har haft det till och från förr.. Och jag känner igen mig så väl, på så många sätt, hur hon mår, hur han betett sig, hur magkänslan blivit starkare, hur tankarna går åt höger och vänster, hur man funderar på om allt som kommer ur munnen på båda parter är sant, om man faktiskt får veta allt eller om en av parterna håller tillbaka på saker och ting av rädsla, oro, nervositet, feghet...

Jag blev så tacksam för det förhållande jag är i nu, och att vi, troligtvis för första gången efter allt problem började för 2år sen, är fullständigt ärliga mot varann.. Jag vet att jag inte behöver fundera längre på om sambon håller något hemligt för mig, om han faktiskt varit där han säger att han varit, om han berättar om han träffat någon under dagen/på jobbet... Jag är lycklig, jag är kär, jag känner mig otroligt älskad... Och att läsa hennes blogg, gör mig ledsen.. Hon som levde på hoppet, med tron på att allting var bra, och skulle bli ännu bättre med bebisen på väg, tänk att få veta att partnern ljugit och hållit saker hemligt under 2månader... Oj om jag skulle veta vem maken var så skulle han få en ordentlig utskällning av mig.. Ingen människa i världen förtjänar lögner...Att inte vara fullständigt ärlig, de ser jag som ett värre svek än otrohet.. Jag skulle hellre se att min partner går och är otrogen mot mig, än att hålla saker undan för mig för att han skäms, är rädd, eller vad orsaken än kan vara... Ett sånt svek skulle jag inte kunna förlåta och det är nog sparken där bak och ut genom dörren direkt i ett sånt läge..

Tjejen/kvinnan vars blogg jag läst, skrev att hon inte vet om hon vill att barnet ska ha en sån pappa.. Jag förstår hur hon tänker, men det kan ju även hända att han blir en bra pappa trots allt, men att han inte är en förhållandemänniska eftersom han verkar ha problem att vara ärlig... Om jag var hon, skulle jag nog konfrontera honom, och sedan gå. För att hålla undan saker från sin partner, det ska inte finnas en tanke på att man ska göra så i ett förhållande... Hur mycket hon än älskar honom, och hur mycket de än har kommit sig igenom, så hoppas jag faktiskt att detta får upp hennes ögon och att hon går..

Jag skulle tro att hon blir en mycket lyckligare och gladare mamma utan honom som sin make...

Det är ju dock inte bara män som ljuger, sviker och är otrogna.. Det finns inte en enda människa på denna gjort som kan säga "jag har aldrig ljugit för min partner", för alla har gjort det minst en gång.. Jag anser att en lögn eller undanhållande av sanning i ett förhållande är inte acceptabelt.. Det enda som är acceptabelt i det läget är om det är en vit lögn, t.ex "det var långa köer hem" men att man i själva verket varit och fixat en present, något romantiskt, eller vad som helst, som har att göra med partnern och man behöver hålla de hemligt.. Då är en vit lögn acceptabel, men det är ju av en gullig och romantisk orsak...

Avslutar detta långa inlägg med orden:

Var ALLTID fullständigt ärlig i ditt förhållande.. Annars står ni på samma steg och trampar, och till slut kommer bakstegen som får er att bryta.. Älskar du någon så var ärlig, annars gå innan lögnen kommer upp till ytan..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästan....   Idag klev du in på mitt jobb... Efter flera år utan rädsla, så fick du idag mitt hjärta att stanna, tårarna brännas, paniken i hjärtat höll på att ta livet av mig, och benen ville springa ut genom bakdörren.. Det var du.... Du som ...

Hur en frustrerad och förbannad Tina kan vara!   Jag ska börja med att säga, ni som tar åt er, fundera en gång extra innan ni slänger in en kommentar, varför tar ni åt er?? Har ni på något sätt fått mig att känna så som jag ska skriva så kanske e...

    När folk kläcker ur sig "att gå ner i vikt är inte så värst svårt men att omvandla till muskler är svårt så du klarar nog inte av att få synliga muskler för att du har en hel del extra kilon" då får det mig att se rött! Jag har kämpat o kämpa...

Funderar jag på om jag skulle varit mera involverad som dotter, syster, styvdotter, låtsassyster, kusin, syster/brors-dotter, barnbarn, vän, om jag hade stannat i Sverige............ I värsta fall hade jag då fått se på ovanifrån molnen i allafall...

Älskade vackra syster... Idag skulle du fyllt 23... Tänk hur snabbt tiden går.. Du skulle varit äldre än mig nu, jag stannade ju faktiskt vid 22 :) Men tänk igen vad snabbt tiden går.. Du har varit borta länge nu... Alltför länge nu... Vi är så många...