Som arbetslös så är det svårt att både unna sig saker och att prova saker... Och det gillar jag inte.. Jag skulle så gärna vilja kunna göra som många andra, kanske gå ett varv på stan ibland, hitta ett par jeans och inte behöva titta på prislappen, utan bara prova om de passar och köpa dom.. Men jag och shopping går inte ihop.. Jag kan köpa kläder till Tom eller Hanna utan problem för 50€ styck, men till mig.... Ja där tycker jag att det är dyrt om det kostar 19,90€... Det är svårt, och jag får sån ångest när jag letar kläder, när jag någon gång går i affärer.. Jag är mitt emellan storlekar, har en knepigt formad kropp med smal midja, breda handtag, sen smalt igen strax under navel och sen förjävla breda höfter, och en vettig storlek på låren... Men då är jeans ett helvete istället.. Kommer de över låren och höfterna så är de för stora upptill.. Och kommer de väl upp så sitter de för löst i benen, och alltid hundra meter för långa.. Likaså tröjor, toppar.. Kommer jag igenom överarmarna, så sitter de förjävligt över resten av kroppen.. Jag ÄLSKAR plagg och utstyrslar med bälte i midjan, men allt jag har provat så gör att det ser såååå fel ut... Midjan är smal, men kort, på mig, och bältet rullar snabbt ihop sig där... Och hittar jag en gång ett bälte som sitter bra i midjan, ja då ser de helt fel ut eftersom handtagen kommer och sen blir det smalt igen någon centimeter innan höfter och rumpa kommer och stör...

Att gå i en klädaffär för mig går otroligt snabbt, för det mesta.. Jag vill ha en helt ny stil, jag vill ha färger, bälten, leggings, smycken, ja allt! Men jag får sån ångest så jag slutar snabbt leta... Många gånger är jag nära till tårar för att det inte passar, eller för att jag lessnar.. Och nu vet jag att många tänker "men ta en storlek större då, du tar ju fel storlekar om de inte passar"... Men tro mig, jag kan prova 10par likadana jeans, i 10 olika storlek midjan och 10 olika storlekar i längd, men de passar inte..! Och det är inte för att jag är kräsen, det är för att de verkligen inte PASSAR...

Sambon och jag var i Tammerfors i helgen, han måste nog tycka jag är världens underbaraste att shoppa med, för även om jag hittar något så går mina varv snabbt i affären, jag mår dåligt rent ut sagt om jag är där för länge.. I helgen iaf så gick vi runt i många affärer... Ibland kände jag att tårarna kommer snart om vi går in i en affär till, men just i helgen var jag på jakt efter en kofta, dock hittade jag ingen som jag tyckte var det jag sökte... Men just känslan att gå runt och kolla kläder, och veta att "jag kanske hittar något annat som jag vill ha, som jag då måste prova storlekarna på, och som inte kommer passa" det är hemskt...

Mitt självförtroende är inte alls bra, jag mår så dåligt när jag tittar mig i spegeln, när jag letar fram dagens kläder, när jag sitter i soffan, när jag ska böja mig ner för o ta på mig skorna, när jag spänner skärpet, när jag försöker dra på mig smink eller fixa håret.. Oftast så drar jag på mig sminket, eller fixar håret(sällan nu förtiden) just för att försöka få känna mig söt, för att få se att något kunde jag ju lyckas med iaf som kan se bra ut på mig.. Och sminket är en mask... Jag har konstaterat senaste tiden att jag börjat mer och mer leva bakom en mask, för jag inte vill visa hur långt ner mitt självförtroende är igen.. Sminket hjälper mig ofta att känna mig fin, även om jag vet att jag inte är det... Att se vilken förvandling det kan bli med bara lite smink, det gör mycket för mig.. Kan man inte på något annat sätt så måste man göra de små sakerna som iaf får mig att KÄNNA mig lite söt...

Gick på underklädesshopping med älsklingen för någon vecka sen... Det var så kul och mysigt att få höra vad han vill se mig i, vad han tyckte var snygga underkläder.. Och det var så skönt att få köpa hem det han tyckte om.. Nu känns det som att jag bor i samma härliga bh för att det var en sak han tyckte var så fin... Tänk vad såna små saker gör att man känner sig lite bättre... Jag minns en gång, då han sa åt mig så enkelt men så fint, "den där tröjan får du gärna ha flera gånger".. Och han förklarade senare att han tyckte om mig i den.. Det värmde.. Eller den gången då vi skulle iväg, och jag skulle fixa håret, och han frågade "Ska du ha håret sådär gulligt idag?" och han förklarade att han tycker jag är så söt och mysig när jag hade håret på ett speciellt sätt...

När jag tänker tillbaka på hur jag var förr, så sist mitt självförtroende var lågt, så var mitt hår likadant som nu... Långt, enfärgat och enkelt.. Brydde mig inte om det, satte upp det i en tofs ibland men för det mesta hängde det bara.. Ingen frisyr och livlöst.. Det är det nu igen... Vill så gärna klippa till det till en snygg frisyr, men vet inte hur.. Och vill ju ha det långt, men vill ha en frisyr av det... Men så var det de där med arbetslös och pengar igen.. Så det är lättare att låta det vara.. Å andra sidan är det ju februari snart, och den tiden på året brukar jag ju kunna vara hårmodell, men då är risken att det blir kort igen, och för tillfället så vill jag nog ha långt... Tror jag.... Vill någon sätta saxen i mitt hår så varsågoda...

Men vad gäller min rubrik... Så har jag idag suttit och kollat runt på jakobstads gyms sidor.. Det KANSKE kan hända att jag har råd med ett av gymmen, och det skulle vara så skönt... Men då skulle jag ju vilja ha någon att träna med, någon som kan hjälpa mig att komma igång med olika övningar och få ihop ett ordentligt träningsschema... Då kanske man äntligen kan börja få ordning på knäna som jävlats i 12års tid sen reumatismen kom, kanske man kan få ordning på TOS-syndromet och få ihop nå muskler så inte ryggen drar ihop sig hela tiden... Så kanske man kan få en trimmad kropp och få tillbaka lite självförtroende iaf.. Det skulle göra min glädje stor...

Tänk vad ett lågt självförtroende gör med en egentligen....Och vad ett bra självförtroende skulle göra en fullständigt lycklig...

För lycklig är jag, på alla andra plan bortsett från mig själv.. Jag har en underbar sambo och vi har en underbar familj tillsammans, vi går framåt i förhållandet för varje dag som går, han gör spontana saker för mig, visar mig hur mycket jag betyder för honom, han finns där även om han inte alltid är fysiskt nära.. Vi har en härlig lägenhet, vi har framtidsplaner/önskningar, och allting känns perfekt.. Har en underbar familj i Sverige, har mer och mer jobb på kommande här, studierna har påbörjats och allting går framåt..

Det känns bra....

Bara jag skulle kännas bra så skulle allt vara perfekt...

En fullständig lycka i min själ.....