Sådär ja... Nu kan jag nog skriva lite grann om Luleå-resan...Det började i mellandagarna då Emelie, Tom och jag bestämde att Tom och jag skulle komma över och överraska papsen och min minsta syster My... Tom jobbade ju tyvärr nyårshelgen men så fort han slutade jobba på onsdag morgonen så startade vi resan till Luleå.. Allting gick jättebra, Tom låg och sov i bilen och jag körde... Mitt i allt såg jag hur poliserna dirigerade om trafiken pga olycka.. SUCK sa jag rent ut sagt.. Men tänkte glatt att det kanske inte är en så lång omväg.. Jo tjena! Det visade sig sen att vi blev ca 1½h sena med den omvägen, och då vek vi ändå av och tog en kortare än vad polisen troligtvis sagt till de som frågat, när vi läste tidningen någon dag senare förstod vi hur det låg till... Nåja, resan fortsatte och eftersom älsklingen aldrig varit på IKEA så tog vi ett stopp i Haparanda så han skulle få sin premiär-tur där.. Blev lite småshopping så nu är ljusförrådet påfyllt här hemma och lite andra småsaker kom också med hem :) Sen fortsatte vi vidare till Luleå... Sista resan från Haparanda är inte så lång, så den gick smidigt. Emelie hade sagt att vi skulle gå runt på baksidan av huset och knacka på fönstret och föra massa oljud.. Så vi parkerade bilen en bit bort från där vi antog deras hus var.. Så gick vi.. Vi hittade huset, och funderade vart baksidan var, men hittade den.. Bara att ta sig till terassen på baksidan var ett äventyr som tröttade ut mig till max.. Jag med mina korta ben skulle försöka gå i spåren genom snön, det i sig var inga större problem, bara det att jag var tyngre än My som hade gått där förut, så jag sjönk ju ännu längre ner eftersom snön var upp till höften på mig! Så att gå 2-3meter i snön kändes som ett marathon, när man dessutom inte kunde skratta eller nått eller.. I vilket fall, vi kom ur snön upp på terassen och sprang till mittenfönstret, där började vi knacka och skratta och knacka som galningar... Till slut kom papsen och ställde sig i dörröppningen till det fönstret.. Han stirrade och stirrade, log och vinkade, och SEN tändes glödlampan innanför pannbenet och han kom på vem det var.. Den blicken går inte att beskriva.. Då kom My också till dörren.. Hon tittade och tittade, men kopplade inte riktigt, men till slut så fattade hon också och tog upp båda händerna och vinkade glatt.. Deras miner var som sagt obeskrivliga :) De släppte in oss, skrattade åt snön som så fint satt kvar uppepå låren, kramade oss och förstod fortfarande inte riktigt.. Eller jo, Emelie förstod ju och var glad :) Tom smet iväg och hämtade bilen, så tömde vi den och latade oss resten av kvällen, man blir ganska trött av att sitta i en bil hela dagen... Dagen efter tog vi med oss My till Storheden så hon skulle få leta efter julklapp och födelsedagspresent.. Vandrade runt i alla möjliga affärer men hittade till slut vad hon ville ha :)

Och en härlig jacka åt mig :D Jag som egentligen inte behöver någon men den var så härlig och så var de ett sååååå bra pris så till och med Tom sa åt mig att ta den :)

Resten av tiden i Luleå var riktigt lugn, Tom och papsen for ut på en skotertur, Emelie och jag kämpade med mina obefintliga ögonbryn, Tom och jag körde vilse, eller ja, en kort vilsetur inne i Luleå, eller när vi skulle ut ur Luleå rättare sagt, My och Emelie bakade världens sockerbomb, papsen och Emelie gjorde middag på fredagen som var så otroligt god så vi visste knappt vart vi skulle ta vägen, Toms ljud till maten var roande.. Sen åkte My hem på lördagen, och resten av lördagen gick likaså den i lugnets tecken.. Söndagen startade vi ganska tidigt hemåt, ett snabbstopp i Haparanda blev det för lite lunch, sen fortsatte resan hem, till och från i snöstorm, till och från i härligt väder.. Hann komma hem, skotta framsidan, plocka ur bilen, och så var det dags att skicka iväg gubben till jobbet..

Hade ett par otroligt sköna dagar i Luleå och nu hoppas vi att vi kommer dit igen vecka 8, då med båda mina systrar på plats, och även en fröken Hanna i baksätet.. Ska bli skoj :)

Älsklingen jobbar natt 2/4 idag, och han är LEDIG i helgen så får se vad vi hittar på för mysigt då..Bowling eller bio tror jag står på schemat :)

Imorgon blir det en tripp till läkaren, eller ja, en sköterska iaf.. Proverna jag tog förra veckan visade på att jag hade alldeles för lågt B-vitaminvärde, och läkaren ringde upp så jag ska tydligen få nå B-vitamininjektioner för det är svårt att äta in de som saknas när jag hade så dåligt värde som jag hade.. Så läkarna hade diskuterat och bestämt att de ska hjälpa mig att komma upp till en normal nivå, vilket kommer ta några månader trots injektionerna.. Utan de skulle det tagit ungefär ett år om inte mera. Fick även veta att min hjärtklappning och höga puls troligtvis beror på detta, och likaså mina kalla fötter och sömnproblem.. Vaknar ju nästan varje natt några gånger och är klarvaken.. Det är tydligen normala biverkningar vid b-vitaminbrist.. Men får hoppas alla småsaker försvinner i och med att värdet ökar också..

Nu tror jag att jag ska ta och krypa ner i sängen.. Tror inte kroppen riktigt tycker om att sitta 7h i bilen, och spänna sig bakom ratten till och från med tanke på ryggen som värker till och från... Så lite sömn gör den nog gott före morgondagens promenad :)

God natt allihopa :)