ÄR ETT HELVETE!!! oj satan vad jag har gråtit inatt.... och på morgonen.... hela tiden... Jag hade en jääääääättetrevlig kväll igår med mina kunder på hotellets restaurang, jag hade en supertrevlig fortsättning med kollegorna och andra kunder in på natten.. Satt och pratade, skrattade, och hade allmänt skoj :) Men hemvägen.... jaaaaa..... nu vet jag att många kommer gå i taket, säga att jag ska hem direkt m.m, MEN, jag ska säga som så, det jag skriver nu, har min chef som bott här i 14år aldrig hört har hänt, i den här orten, för grekerna är sååå sjukt snälla.. Men det här var dock inte greker....

På hemvägen, stannade jag för att fota månen som var så otroligt stor och fin, och jag var överlycklig för jag hade lärt mig använda min systemkamera riktigt bra på jobbet idag och bilderna blev jättefina... jag hade knappt 5minuter promenad kvar hem, så kastade kameran över axeln istället för ner i väskan och fortsatte promenaden hem... Mitt i allt rusar två killar från andra sidan gatan fram och sliter tag i kameran, börjar slita i mig åt sidan av gångbanan, och helt ärligt, jag vet inte hur, men mitt i allt springer jag och står hemma utanför min lägenhetsdörr... Jag sätter mig ner på gården och gråter... Jag gråter för att jag kände mig kränkt, nedsänkt, men mest, egentligen, för att jag förlorade en sak jag älskar massor, både för att jag älskar fotografering, MEN just DEN kameran har en otroligt sentimentalt värde för mig.... Jag kunde inte sova på flera timmar, lyckades väl till slut somna runt 6-tiden, vaknade igen vid 8.30, gjorde iordning mig för att gå till jobbet, väckte kollegan jag bor med, sa att vi skulle gå, vi gick till jobbet, hade morgonmöte, sen pratade jag med en av mina chefer... Vi bestämde att jag skulle till polisen, men först åkte chefen och en annan kille till ett lägenhetshotell nära där det hände, där det bor många britter, för att kolla om signalementet stämde in på några gäster där... Tyvärr inte...

har fixat med lite papper och grejjer idag, är otrooooligt glad att jag hade med mig kvitto/garanti-lappen för kameran, så de ser vad det är för sorts kamera m.m

Så nu kan man väl egentligen bara hoppas på att polisen kan hitta de här före de åker hem, för de tror det troligtvis är turister.....Och så håller jag tummarna hårt för att jag ska få tillbaka min älskade kamera....

Mina kollegor och chefer har varit guld värda idag och lyssnat, förstått, låtit mig gråta, låtit mig göra mitt jobb m.m De har verkligen hjälpt till.. Ikväll blev jag frågad om jag vill komma på en middag med tjejerna, och det ska jag absolut, annars sitter jag säkert hemma och ältar det här mera...

JAG MÅR BRA, JAG ÄR INTE RÄDD, INGET FARLIGT HÄNDE, JAG ÄR GLAD ATT DET "BARA" VAR KAMERAN JAG BLEV AV MED MEN DET SVIDER I HJÄRTAT ATT DEN ÄR BORTA, MEN MYCKET ANNAT KUNDE HA HÄNT(POSITIVA TANKAR ATT INGET HÄNDE) OCH JAG TÄNKER INTE ÅKA HEM PGA EN SÅN HÄR SAK, KAN LIKA GÄRNA HÄNDA HEMMA! Så nu har ni som anser att man ska hoppa på planet på en gång, kanske förstått att jag klarar mig.. MEN jag behövde få skriva de här för att få bearbeta lite grann...

Trevlig kväll allihopa...